Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världsrevolutionen ... i Asien, Afrika, Sydamerika; långt in i det
socialistiska lägret i Sverige accepterar man i dag att Sverige
icke berörs av revolution och klasskamp. Välståndsideologins
dialektik.
– – –
Det slående när man återvänder till Sverige: den våldsamma
proletariseringen. Likvidationen av småbrukarna som klass. Den
intensiva kapitalkoncentrationen. Den långtgående
monopoliseringen. Det klassiskt marxska schemat. Än mer slående: att ens
marxistiska vänner funnit ett nytt ord för detta: strukturomvandling.
– – –
Det är väl inte så att man blandar ihop begreppen?
Proletarisering och pauperisering? Vad pauperiseringen beträffar sker den
i världsformat. Den absoluta utarmningen är riktig — i
världsmåttstock. Också för detta finns mer adekvat uttryck än
”u-landsproblem”; imperialism. (Statistiken rörande båda dessa
utvecklingstendenser, den svenska proletariseringen och den
allmänna pauperiseringen lätt tillgänglig.) Därmed åter tillbaka till
huvudfrågan; när nu fakta och siffror klarare och entydigare än
när teorierna formulerades bestyrker teoriernas giltighet, varför
just i det ögonblicket skapa eufemistiska substitutteorier? Också
detta täcks av teorin.
– – –
När man framhåller att det skett en förändring av ägandet i
Sverige under arbetarrörelsens regeringstid, men en förändring
såtillvida att nu allt färre äger allt mer och att allt fler
proletariseras så beskylls man för att bortse från de stora socialistiska
framstegen i Sverige; reformerna, statsapparatens ansvällning,
standardhöjningen. Men inget av detta är för Sverige specifikt,
inget av detta har förändrat samhällets grundkaraktär. Tvärtom:
utsugningen och de utsugnas maktlöshet har blott ytterligare
institutionaliserats i en liten och parasitär enklav; de s. k.
välfärdssamhällena. Åter: Man kan icke isolera den svenska utvecklingen
(eller den Nordvästeuropeiska—Nordamerikanska—Australiska—
Nya Zeeländska) från världen. Talet om det ”specifika Sverige”
innebär det underförstådda kravet på att utsugningen i
världsformat skall bestå.
– – –
Reformernas dubbla karaktär: det demokratiska kravet (vi har alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
