Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit sällan körd. När han öppnade dörren hade karmarna gistnat.
Det luktade möss i huset och det låg döda flugor under fönstren.
När han gick in i rummet vände han på huvudet och såg att det
blivit spår i dammet efter stegen hans. Sängkläderna var murkna,
de föll sönder under hans fingrar. När han lyfte undan dem såg
han sin kniv. Den var inhuggen i en bunt gulnade tidningar.
Bladet var rostigt. När han rätade på sig och såg sig i spegeln
hade han ingen spegelbild längre och när han höll upp ljuset
kastade han ingen skugga.
Om européerna säger gamla män att deras kroppar var nästan
hårlösa, deras hud var skär och kring dem stod en stank som av
rutten fisk. Man säger att de hade bott här på bygden innan
folket kom. Deras boplatser känns igen på att där växer
brännnässlor. Det berättas om en man som för länge sedan bodde vid
utloppet att han en höst var på väg genom skogarna söder om
sjön. Stigen var sällan använd och tung att gå. När kvällen kom
var han därför ännu kvar djupt inne i skogen. Hur han än
skyndade sig hann han inte ut. Just som solen gick ned såg han
framför sig en glänta där marken var täckt av röda
kalkstens-plattor. Runt dem växte brännässlesnår i ring. Då han var trött
och ville sova men inte vågade stanna inne i skogen lade han sig
på stenarna. Han vaknade mitt i natten. Det var stjärnklart.
Bredvid sig såg han en skär och hårlös europé sitta. Denne sade:
— Har du sovit i mitt hus kan du äta min mat.
Därpå dukade han fram stora fat med europeisk mat. Mannen
vågade ingenting säga trots stanken utan tackade och tog emot.
Men han visste att om han åt av européens mat var han i dennes
våld. Därför blott låtsades han äta under det att han kastade
maten över vänster skuldra bortom brännässlorna ut i skogen. När
faten var tomma sade européen:
— Nu har du ätit min mat. Nu är du min.
Därvid gapade han så stort att de långa, vita hörntänderna
glänste. Men mannen hukade sig djupare mot marken, tog en
gråsten i höger hand och slog européen på knäet så detta sprack.
Sedan drog han omkull européen och höll denne fast mot
marken. Européen bad då för sitt liv och lovade guld och gröna
skogar bara han blev fri. Men mannen svarde inte och såg heller
inte på européen utan höll honom fast mot de röda stenarna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
