Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ker hålla igen. Till slut hostar jag så jag spyr i vasken. Men jag
får tillbaks andan, gör rent efter mig och dricker ur mitt kaffe.
Man vill ha ett enkätuttalande till en västtysk tidning. ”Vad
tror Ni och vad hoppas Ni inför det nya året?” Jag tror på
mer krig, mer tortyr, mer svält och mer fredsfraser. Jag tror på
de rikas krig mot de fattiga. Jag tror på herrefolkens välstånd
och en växande fascism i Europa, Australien, Nordamerika och
hela den vita världen. Jag hoppas på ungdomens medvetenhet
och de utsugna folkens väpnade kamp.
Det är ingen troslära. Allt som sker bekräftar att det är en
korrekt verklighetsbeskrivning. Men förhoppningen får ha långt
perspektiv. Ännu är det blott förvinter. Våren kommer inte under
min livstid.
Det är inte pessimism. Men det är förnuft. Ty den kortsiktiga
optimismen; den som säger att vi nu, eller inom kort tid,
övervinner reaktionen — den optimismen är själv reaktionär. Det går
med den som det gick med krigsårens europeiska radikalism.
Vintern 1944—1945 då Tysklands nederlag var givet trodde de flesta
i Europa att när Tyskland väl förlorat kriget då skulle folken
förmå skapa nya och bättre samhällen. Men i Europa blev 1945
som 1918 eller 1848 eller 1830. Historien tog ett steg framåt. Men
optimismen hade varit för stor; den organiserade misstron för
svag. Endast de redan döda fick inte orsak att ändra uppfattning
om efterkrigets nya Europa. Och i klassernas krig blev det
europeiska arbetarledare, socialister och kommunister, som i den
nationella enighetens namn undertecknade regeringsdekreten om
väpnat våld mot de utsugna.
Ja, vi har fått möjlighet att skratta till dess vi spyr. Men när
vi hänger över vasken och spyr upp våra leenden som segt slem
mellan läpparna bör vi minnas att sådan är den historiska
dialektiken. Vi är inte den första generation som fått uppleva detta;
inte heller den sista.
Denna tragiska konflikt kan inte lösas på det personliga planet.
Det är sant att man kan hänga sig. Jag känner dem som gjort
det. Men dö skall vi alla och inte ändrar det världen att vi dör
några år tidigare. Man kan också löpa över. Säga att allt är rätt
gott eller i vart fall ohjälpligt. Det är en vanlig utveckling. Vore
den inte vanlig och lagbunden då skulle konflikten inte finnas.
Den som talar om kriget i Vietnam och säger att det är en kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
