Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geringsprogrammet i sömnen. Förrän de onda dagarna kommer
alltså.
Vänstervridningen i Sverige är ett begrepp som inte upphör
att fascinera mig. Det har varit några år nu när man fått skriva.
De åren håller redan på att ta slut. Vår frihet att skriva blir
obegränsad (eller begränsad enbart av vårt innehav av papper och
färgband); vår frihet att läsas blir som den brukat vara. Göran
Palm talade på medborgarhuset inför tusen personer om Vietnam
och svensk arbetarrörelse. Pressen teg naturligtvis. Tigandet var
enhälligt från Tidsignal till Svenska Dagbladet. Det enda som till
slut kom fram var att Svenska Dagbladet angrep radion för att
den refererat Göran Palms tal. Göran Palm har sin frihet. Han
skrev stenciler och sände ut sitt tal i 200 exemplar. När Sven
Lindqvist skrev om Tribunalen stoppades hans artikel i DN:s
sätteri av Sven-Erik Larsson och har inte Lagercrantz lyckats med
en kontrakupp är den fortfarande stoppad. Men om den kalla
våren kan vi skriva. Det är konst det. Eller om narren Gamlins
äktenskap. Det är kultur det.
Allt återgår till ordningen. Det var ett falskt töväder i mitten
på sextiotalet. Men inte helt till ordningen. Det kommer bara att
bli som vanligt i våra — allt färre — massmedia. Referaten av
första-maj firandet 1967 var sällsamma. Mycket fattades. Men
sällsammast var att det beskrevs som om en liten klick, eller några
bråkstakar protesterat. Det var ingen liten klick; det var inte bara
ett par hundra. Det var faktiskt så att ledarna mötte sitt
röstunderlag och att en stor del av detta röstunderlag sade till
ledarna att ändra sig. Det var skamligt av underlaget det. Det var
ingen väldisciplinerad och välorganiserad grupp — däremot var
den överens om att den förda politiken var fel.
Till nästa år kommer det att vara tyst och lugnt i
massmedia. Det kommer att vara ordentlig bevakning kring alla möten
så att ombuden inte utsätts för risken att höra vad underlaget
säger om deras årliga jubeltal. Fem anständiga alternativ kommer
att bjudas i valet. Men vad tror politikerna kommer att hända
med det samhälle där en ständigt växande grupp allt tydligare
och tydligare visar att de finner hela överhetens spel vara bluff?
Tio skrivare kan man få tyst på. Hundra ungdomar kan man köra
fram hundbussar mot och stoppa in i celler. Blir de tusen får man
tänka sig ett läger — som under början av fyrtiotalet — men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
