Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När skymningen faller över Konditorträsk söker sig fädren
hemåt. En och en sitter de i sina plåtlådor och kofångare vid
kofångare forslas de fram mot hemmets vänliga allrum. Då
puttrar tio tusen potatisgrytor på tio tusen spisar och tio tusen
hemmafruar sliter upp tio tusen paket djupfrysta köttbullar.
Var morgon klockan 5 knäpper brevlådorna i Konditorträsk.
Då faller de opinionsbildande organen mot golven. De vilar där på
de imiterade parkettgolven och i draget från de felkopplade
ventilationsaggregaten blandar de sina nyheter och prasslar med sina
åsikter. Pappersstinna är de ty Konditorträsk ligger i ett
makula-turens och träindustrins land.
Fem partiledare plirar ut TV-rutan. Från mörkret stirrar då
medborgarna mot den lysande skärm där deras tankar nickar mot
dem. Ibland om höstarna när löven faller traskar de som så önskar
mot vallokalerna. Då är demokrati ty då har folket rätt att välja
bland dem vilka avlönas att tala i deras namn.
Om söndagarna klämtar klockorna i Konditorträsk. Då idkas
gudstro. De under veckan avlidna hämtas ut ur bårhusens
frysboxar; de havande kvinnor som fått löfte om bostad vandrar
utför kyrkogången och de nyss födda barnen bärs fram till
dopfunten. De till stora skalbaggar utklädda statstjänstemännen
muttrar fädrens ord och från radikale arkitekten Etterblads betonghus
stiger bönerna som söt doft mot koloshimlen.
Från höghusens tak skymtar den stora staden bortom tallar och
och motorvägar. Där har bankerna byggt palats av marmor. Ty
det är avdragsgillt på skatten. Där samlar högreståndspersoner
konst, där är kontor och fabriker och varulager för impulsköpare.
Dit forslar sig männen från Konditorträsk om momama; sedan
sitter de vid små blanka bord och flyttar papper från korgen In
till korgen Ut.
På förmiddagarna flockas husmödrarna vid impulsköpsdiskarna
och högtalarna ropar runt dem:
— Ta trappan upp! Ta trappan upp!
Sedan spelar högtalarna söft music för husmödrarna som
vilset myllrar kring varandra. I barnparkeringen skriker de
parkerade barnen; flickor i skärt och pojkar i blått.
I fabriken står de blåklädda. De drar åt skruvar. Ur porten
rullar stridsvagnarna ut. Stridsvagnarna är Konditorträsks
stolthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
