Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket är lättjefullt och att folket har svikit de styrandes
förhoppningar. Folket har förrått trettiotalets stora tankar.
Där sitter den late Petterson som svikit sina styrandes
förtroende och rösterna runt honom talar om hans behov av kultur. Vid
hans stugknut växer hallon. Stora djupröda, redan ruttnande
faller de mot marken; de är blytunga och avgasluktande ty vägen
går här förbi. Den rinner fram genom landskapet, slår broar över
åar där tvättmedlen staplar sig i stora gulaktiga flak och
markerar utsiktsplatser vid sjöar där döda fiskar flyter med vita bukar
mot luften.
I svarta limousiner transporteras de utländska gästerna fram
längs vägen och guiden talar till dem och berättar om framstegen
och beskriver för dem hur landet omvandlats och väl framme vid
Stadt står Drätselkammarens Ordförande redo vid
smörgåsbordet och talar för mellanfolklig förståelse och hans ögon är mycket
små och mycket blå och en gång för fyrtio år sedan var Petterson
med om att välja in honom i klubben. Han var en kapacitet,
sade Petterson. Nu står kapaciteten här och hans röst sträcker sig
fram över sillen och osten mot gästerna och han talar om landet
och dess seder.
Då har skymningen fallit och Petterson sitter åter i den
ryggtrevliga stolen med mörkret runt sig och på skärmen framför
honom blir en annan Petterson hängd och dängd och hudflängd och
Petterson ser att Petterson har det värre och fnittrar stilla.
Där i stolen dör Petterson och på tredje dagen när han börjar
lukta finner honom en matjordslängtande pendlare. Den dödes
underkäke hänger mot kragen, tungan är framskjuten som om
han kräktes och mot hinnan på ögongloberna lyser skärmen där
en Petterson blir överfallen, rånad och lynchad, pettersöner till
underhållning och avkoppling.
Men de grumlade linserna bryter ännu ljuset från skärmen
och på den döde Pettersons näthinnor dansar skuggan av
underhållningens Petterson som fäktar med armar och sprattlar med
ben när snaran läggs om hans hals och han hissas upp i galgen.
Pietetsfullt sluter pendlaren den dödes ögon, knäpper knappen
och släcker skärmen.
AB 6-8-67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
