Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fred, större demokrati, mer välstånd. Vad välståndet beträffar
sköter våra regeringar — oavsett partifärg — affärerna på i stort
sett samma sätt i alla högt utvecklade kapitalistiska länder.
Arbetskraften blir effektivare om den får bättre utbildning, bättre
hälsovård och större möjligheter till privat konsumtion.
Diskussionen om resursfördelningen är en diskussion helt inom den
givna maktstrukturen. Det är på sikt — som varje förnuftig
bankdirektör håller med om — lönsammast att se till att samhällets
service fungerar, att skolor och sjukhus finns tillgängliga. Annars
sjunker arbetskraftens produktivitet ganska snabbt.
Vad gäller fred och demokrati blir problemen andra. Om fred
talas. Konfereras. Men så länge maktens Sverige tjänar på krig —
och det tjänar på kriget i Vietnam liksom det tjänade på kriget
i Korea — kommer vallöftena aldrig att uppfyllas. Och
demokratin på arbetsplatsen blir rätten att säga ”du” till chefen ty
annars finge de valda ta itu med äganderätten. Det gör de inte.
När Förenta Staterna köper upp svenska industrier och när
Förenta Staterna köper upp svenska annonsbyråer — och
annonserna-kapitalismen bestämmer ytterst en tidnings lönsamhet och
därmed existens —- då ler statsrådet Wickman lyckligt och säger att
samverkan är bra. Besluten och makten hamnar inte bara i ett
kontor i Stockholm, de flyttas över havet.
Nu tror ju många människor att detta går att ändra. Om man
väljer annorlunda nästa val kanske . . . Det är en vacker tanke.
Jag delar den inte. Ty makten är ingen abstrakt makt; makten
är ägandet. Låt mig sluta med ett annat konkret exempel.
Oviljan mot Förenta Staternas krig i Vietnam är mycket stark
i Sverige. Till och med våra politiker får stå upp i talarstolarna
och säga att de beklagar. Men dessa beklaganden får dock icke
leda till ett ifrågasättande av Förenta Staternas ekonomiska
intressen i Sverige eller Sveriges ekonomiska intressen i Förenta
Staterna. Den demonstration som på kvällen den fjärde juli 1967
nådde Humlegården hade tillstånd gå dit. Men innan den hann
upplösa sig fick polisen order per radio om att spränga mötet.
Batongerna gick och många arresterades. Ty sådana
demonstrationer sätter våra handelsförbindelser med Förenta Staterna i fara.
Då står staten där. När fraserna är slut blir makten en polisbatong
i bakhuvudet.
För sociologer — liksom för alla andra — står då frågan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
