Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordahl Griegs väg. De norska kommunisterna och de övriga ”1940
års män” i Norge som av olika skäl vacklade och var osäkra hamnade
så småningom rätt. Det var inte order från Moskva eller London som
blev avgörande. Det norska folkets erfarenheter redde ut frågorna.
Det innebär att också ur vpk och Aftonbladets innerspalt och Dagens
Nyheters kultursida kommer fosterland sförsvarare att träda fram.
Några bland dem kommer att följa Nordahl Grieg; bli patrioter i
samma revolutionära och internationalistiska mening som 1793 i Paris
eller 1943 i Oslo.
Gellerfelts angrepp på Grieg för att denne ”skrev i högst
entusiastiska ordalag om den sjudande aktiviteten i det sovjetiska
samhällsbygget, speciellt på kulturens (teaterns) område” i början på
trettiotalet suddar till frågorna. (Att hans angrepp inte bör riktas mot
recensenten som korrekt refererar detta är - som jag skrivit - en
självklarhet.)
Han blandar samman två frågor. Den ena rör den sjudande aktivitet
som Nordahl Grieg och många andra samtida har belagt. Denna det
tidiga trettiotalets aktivitet har därvid en speciell karaktär som
Nordahl Grieg först beskrivit i artikelform 1934 och sedan utvecklat i
romanform - Ung må världen ännu vara - 1938. 1934 skriver han:
”Kritik accepteras i tidningarna här; men aldrig skepsis.
Överhuvudtaget är tvivlet säkert det sinnestillstånd som bolsjevikerna
föraktar starkast. I den brist på tro, som Västerlandet odlar under
namn av objektivitet, ser de vår vanmakt.” (Artiklar ur Veien frem,
s 149)
Den andra frågan gäller utrensningarna och processerna. Nordahl
Griegs uppfattning är inte den vanliga. Den gjorde honom ensam bland
radikala norska trettiotalsintellektuella och den är inte den i dag
gängse. Men den är en konsekvent följd av hans allmänna syn. Jöran
Mjöberg behandlade detta rätt grundligt i ”Nordahl Grieg,
fosterlandsvännen och revolutionären” 1947. Nordahl Grieg bedömde inte
bara processerna i Moskva som i stort riktiga (alltså sakligt grundade
och juridiskt korrekta) utan därtill nödvändiga. Brottet var inte att det
skjutits generaler i Moskva utan att det icke skjutits generaler i
Madrid.
Det fanns en hel del bedömare som på den tiden ansåg processerna
riktiga även om utrensningarna kom att anta sådan omfattning att de
hotade Sovjetunionens existens (Jezjov!). I Moskva 1936 liksom i
Paris 1793 fanns det verkliga och förklarliga konspirationer mot
staten. Frågorna är svåra men de går att reda ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
