Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte finna något tvingande skäl att en medborgare skall
tillintetgöras, såvida inte hans död är det enda och riktiga sättet att avhålla
andra från att begå brott, detta andra skäl som skulle kunna få
dödsstraffet att framstå som rättvist och nödvändigt.”
Därefter bevisar Beccaria omsorgsfullt - och korrekt - att
dödsstraffet inte är särskilt verksamt som avskräckande exempel; det
långvariga tvångsarbetet under frihetsberövande är mer effektivt.
Det finns alltså endast ett skäl. Men det skälet är tvingande. Att inte
se detta förhållande och att föra kampanjer mot ”dödsstraff i
allmänhet” innebär bara att lagstiftning om dödsstraff får retroaktiv verkan
(Norge!) eller att avrättningarna blir extralegala och omfattande.
Ännu inför 1948 års lag resonerade våra jurister om detta; det hade
varit bättre och tryggare för oss om de gjort det också inför det
”allmänna” avskaffande av dödsstraff också i krigstid som nu är
grundlag. Ty det är en paragraf som inte blir värd sin trycksvärta när
under krig ”en medborgares död blir ... nödvändig”. Den
ogenomtänkta humaniteten slår över i sin motsats.
Beccaria uttrycker sin tids och sin bourgeoisies tankar.
Samhällsfördraget är honom en realitet. Men det han har att säga om likheten
inför lagen och mot hemliga angivelser och tortyr är naturligtvis inte
mindre viktigt i ett socialiskt samhälle. Det har vi kunnat se.
Erfarenheten har visat att till exempel Lenins brev från sjukbädden till den
ställföreträdande ordföranden för den Allryska Tjekan mellan 26 och
31 januari 1921 innehöll dåliga råd som fick ödesdigra konsekvenser
för rättssäkerheten i det som skulle bli Sovjetunionen:
revolutions-domstolar behöver inte nödvändigtvis vara offentliga;
straffutmätningen borde gå snabbare och straffen bli hårdare; minsta tecken på
banditism eller liknande borde mötas med undantagstillstånd och få
avrättningar eller ståndrättsförfaranden till följd.
”Tala med Stalin och om Ni finner det nödvändigt kan Ni visa
honom detta brev.” (W I Lenin, Briefe IX, Leipzig 1974, s 147)
Det var med den följande olyckliga utvecklingen i Sovjetunionen för
ögonen som Mao Zedong upprepade gånger under den kinesiska
revolutionens olika faser inskärpte att man skulle söka undvika dödsdomar
och fängslingar och ge motståndarna en utväg.
Om vi i Europa med socialism menar något vi själva önskar leva i så
är det en socialism som inte avskaffar Beccaria och inte återgår till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
