Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
judar. Väsentligare är dock att starka krafter under senare årtionden
medvetet sökt göra antisemitismen rumsren. Då de behövt
antisemitismen för sina politiska syften har de suddat ut gränslinjen mellan
antisionism och antisemitism.
Hur väl de har lyckats inom vad som kallar sig vänster i Sverige kan
man iaktta genom att se på fallet C H Hermansson. Han är inte
antisemit. Det är tvärtom så att antisemitismen verkligen är honom
djupt motbjudande. Han bör själv haft vänner och kamrater bland de
förföljda och utdrivna polska judiska kommunisterna. Han bör t ex
veta att bland de fördrivna fanns betydligt större marxistiska
ekonomer och betydligt mer helgjutna kommunister än i det pack av
antisemiter och rysslakejer som fördrev dem. Men C H Hermansson har av
lojalitet inte stått upp och kallat det antisemitiska packet i den polska
partiledningen antisemitiskt pack. På sin höjd undviker han själv att
kalla dem hedrade ledare för ett broderparti. Men ju längre CH
Hermansson tiger och därmed ger sitt samtycke ju närmare kommer
han den punkt där den allmänna underlåtenheten slår över i verksynd.
För att uttrycka det på annat sätt. Det finns inom vissa delar av
Sap:s ”vänster” och inom mycket stora och dominerande grupper i
vpk, och här och där i Skp, en oförmåga att skilja mellan antisionism
och antisemitism som i realiteten blir till antisemitism och som därmed
nu tjänar vissa bestämda syften. Det är nödvändigt att göra upp med
detta.
Det är Sovjetunionens ledning som inspirerar denna nya
antisemitism och som söker ge den en revolutionär framtoning. Det innebär att
den antisemitism man möter i Sovjetunionen och den antisemitiska
politik som den polska regeringen bedriver inte är ”avsteg” eller
”misstag”. Antisemitismen är för Sovjetunionens ledare lika
funktionell som tsartidens ryska pogrompolitik var för den tidens ryska
herrar.
Den förtryckspolitik som skapar flyktberedskap och växer till
flyktvilja bland de kvarvarande ryska och polska judarna (som ju för övrigt
bott i Östeuropa långt innan ryssarna blev ryssar) ger god politisk
utdelning åt de nuvarande ledarna i Moskva.
Utdelningen består inte bara i att de kan avleda en del missnöje
genom att på traditionellt vis skylla på judarna. Men genom att lyssna
till judevitsar var frukost i Sovjetunionen och genom att höra
ryskryska ryssar tala om judiska intellektuella blev jag övertygad om att
denna avledningsmanöver är rätt så effektiv. Dock när judarna drivits
till övertygelsen att de måste fly och alltså söker sig ut ur Sovjetunio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
