Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
positivt. Weimarrepublikens upplösning inför 1933 och den franska
statens upplösning inför 1940 var inte positiva. (Även om många
dåtida kommunister och socialister och radikaler till sin egen olycka
trodde så.)
I ett läge som deras då och vårt nu när hotet växer och krafterna är
rätt svaga blir det nödvändigt att ta strid för nationens existens;
rättssamhällets formella regler; den borgerliga demokratins
landvinningar.
De närmaste decennierna blir farliga för små nationer som vår. Det
oavsett om Förenta Staterna och Sovjetunionen tycks göra upp eller
inte och om Kina och Sovjetunionen når fram till en ömsesidigt
acceptabel fredlig samexistens eller inte. I detta läge blir det ett
nödvändigt demokratiskt krav att den legitima statsledningen både
förklarar att den skulle leda försvaret av den nationella existensen till
det yttersta även genom en långvarig ockupation och att den
stadfäster det allmänna rättsmedvetandets krav på dödsstraff för sådana som
i kraft av sin höga ställning förmår ”väsentligen” och ”avsevärt”
skada nationen när de förråder landet.
SvD 16-6-1979
Nu bör det räcka!
Nu är det på åttonde året man förklarar oss vara gråa, tråkiga och
falskt folkliga. Och nog finns det mycket att kritisera och mycket att
diskutera kring FiB/K. Det gör vi också. Men denna eländiga kritik
mot oss som ständigt blott angriper det som är positivt och bra den bör
vi inte längre tolerera. Den har nu också gått så långt att vi äntligen
kan göra slut på det kulturella samförståndet, slå tillbaka och befria
oss.
Det var Gunnar Pettersson som den 22 maj 1979 i Expressen gick
över gränsen. Då förklarade han att han drabbats av insikten att
arbetarklassen var motbjudande maskulin. Detta, förklarade han,
gjorde honom:
”nedstämd och pessimistisk. Och det är det sista jag vill bli, just för
tillfället”.
Han hade i FiB/K nr 7 -79 sett Göran Segergrens bilder från
utställningen ”Rädda varven”. På dessa bilder hade Gunnar Pettersson
kunnat iaktta män utklädda i vad han såg som:
”maskulina symboler”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
