Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingar. Det är människor som på ett eller annat sätt sugit ut andra
vietnameser eller begått brott, t. ex. tjuveri. Eller också har de
deltagit i den relativt omfattande narkotikahandel som fanns vid
tidpunkten för befrielsen år 1975 och som man naturligtvis inte
lyckades få bukt med på en gång. Det är från sådana affärer som
dessa människor fått de dollar, det guld eller de juveler som de
betalar sina båtplatser med.”
Men denna gång slog inte socialdemokratins huvudorgan i Stockholm
upp Måbrinks och Franzéns skamligheter. Nu är situationen en
annan. Nu är det asiater rasismen gäller; inte européer. Sovjetunionen är
mäktigare än vad det Tyska Riket var och den nya rasismen har
namnkunnigare förespråkare än vad den gamla hade.
Ty de stora namn som för fyrtio år sedan representerade en pro-tysk
hållning - Böök, Hedin, Heidenstam - var icke antisemiter. Det
berodde inte huvudsakligen på att Hedin - som han själv påpekade
apropå judefrågan - själv till en del var av judisk härkomst. Man tog
avstånd från förföljelserna, rekommenderade - som Böök - ett
sionistiskt program men vägrade även under Hitlerväldets mäktigaste tid
att acceptera själva judeförföljelserna.
”-den ohyggliga skärpningen av judefrågan i hela Europa är för oss
beklämmande och upprörande.”
Det skrev Fredrik Böök den 22 oktober 1940 i uppsatsen ”Tyskt väsen
och Svensk lösen” och det trycktes år 1941 i propagandaskriften Det
kämpande Tyskland (Dagens Böcker, Malmö 1941, s 23).
Jag påpekar detta för att visa på olikheten mellan Böök/Hedin för
fyrtio år sedan och de namnkunniga intellektuella som i dag spelar
deras roll. Ty lika skamligt som det är att Måbrink och Franzén i
riksdagen företräder den plumpaste rasism mot ”båtfolket” för att det
är politiskt/taktiskt matnyttigt lika skamligt är det att Sara Lidman och
Peter Weiss ger dem intellektuellt alibi. Ja, utan det vägröjande
opinionsbildande arbete Sara Lidman och Peter Weiss utfört i
flyktingfrågan hade herrar Måbrink och Franzén knappast vågat sig så långt ut.
Vad Sara Lidman beträffar är frågan kanske inte så verklig. Hennes
artiklar är emotionella och gråtmilda men som politisk tänkare har hon
ungefär det inflytande och den förmåga som var Sigrid Gillners för
fyrtio år sedan. Men Peter Weiss däremot, han är kunnig och
medveten och arbetar med logiskt uppbyggda teser. Han skriver överlagt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
