Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprids över Paris och New York till Peking.
Varje svensk författare som varit yrkesförfattare några decennier
och läst sin Strindberg - och vem av oss har inte det? - kan
naturligtvis skriva en bok om Strindberg. Om vi är flitiga och omsorgsfulla och
inte har en alltför otymplig stil blir resultatet läsbart. Bland dessa
redan skrivna - eller ännu blott tänkbara - böcker om Strindberg
framstår den bok Olof Lagercrantz skrivit som en av de duktigare.
Men den saknar briljans. Den Olof Lagercrantz jag under årens lopp
träffat har varit bitsk och elak; ibland perfid men sällan tråkig. Den här
boken är dock försiktig som om förläggare sneglade honom över axeln
när han skrev. Någon gång är det som om David Sprengel väste till i
texten men det blir inte mer än en hes väsning utan tydlighet. Hur
skall den vanlige läsaren till exempel uppfatta följande stycke:
”Den ledande mannen i staden, Sven Palme, chef för
livförsäkringsbolaget Thule, som Strindberg på sin försäkringsredaktörstid
angripit, öppnade sitt hem för diktaren, och hans vackra, livliga hustru
Hanna, född von Born från Finland, möjligen sin famn för honom.
Han skulpterade en byst av henne och gjorde även en liten statyett
av hennes son Gunnar, som skulle bli far till Olof Palme.” (s 269)
När jag läste detta - liksom gång på gång under läsningen - upplevde
jag det som om jag var min egen gamle matematiklärare i realskolan
och fick lust att dunka med handflatan i bordet och säga:
- Lagercrantz! Var mer begåvad!
Men det finns också när det gäller läsandet, fliten, själva
duktigheten i arbetet anledning att göra vissa påpekanden. Ett arbete sådant
som det Olof Lagercrantz publicerat kommer för rätt lång tid framåt
att bestämma den allmänna meningen rörande Strindberg i en rad
frågor. Jag kan peka ut några bland de suddigheter som kommer att
bidra till att göra Strindberg oskarp.
”Den som önskar ett exempel på vad som den gången kunde
förekomma i offentlig debatt kan exempelvis läsa dessa Sven Hedins
avslutningsord i en stor artikel i Dagens Nyheter 22 juli 1910. ’Likt
schakalen’, skrev Hedin ...” (s 442)
Det är naturligtvis riktigt att Hedins artikel är ett exempel på
debattens hätska ton men ingenstans tar Olof Lagercrantz på allvar upp den
kärnfråga som kom att bli avgörande för den svenska höger-vänster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
