Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att detta skulle fortsätta år efter år från 1970 och framåt det hade jag
inte kunnat föreställa mig. Att knarkliberaler och revoluzzer skulle
hetsa upp sig så mycket över mina skriftställningar att de började göra
inbrott hos mig för att komma åt mina papper eftersom en av dem
-mer paranoid än de andra - fått för sig att jag lömskt och dolt angripit
honom och därmed utsatt denne - då av mig helt okände - den
kommande svenska revolutionens ledare för elakt förtal ... det hade
jag inte kunnat föreställa mig trots att jag läst Falstaff Fakirs ”Ett
svårskött pastorat”. Att sedan ombudsmän och statsavlönade
funktionärer skulle ursäkta beteendet som proletär vaksamhet äcklar mig.
Men allvarligast finner jag det vara att sådant kunnat krypa upp i
närheten av FiB/K trots att vi en gång bildade FiB/K just för att bli
kvitt denna slafsvänster och dessa trasborgarfigurer. Vi har talat och
skrivit om folkets kultur och om folkets rättigheter och ändå är det
som om vi hade en navelsträng in mot denna röta som också den kallar
sig vänster.
Ofta har det skrivits att FiB/K är Myrdals tidning. Jan Guillou är
den som drivit den tesen på intensivaste sätt under det sista året. Han
vet att det är lögn liksom han vet att han ljuger när han skriver att han
blev avskedad. FiB/K har aldrig varit min tidning. Mitt inflytande har
varit begränsat även då jag varit ordförande eller suttit i styrelsen. I
allmänhet kan sägas att jag i de tidningsfrågor jag bedömt som viktiga
blivit nedröstad eller funnit mig sakna stöd nog att ens driva frågan till
votering. Annars hade såväl vår grafiska profil som våra reportage
varit annorlunda. Att jag tror tidningen varit bättre om jag fått min
vilja igenom är självklart; att jag inte ens hösten 1971 - då jag kunde
ha placerat mig själv som chefredaktör med makt och många väntade
sig det - tog kamp för att driva igenom mina åsikter om hur en tidning
för folkets kultur bör vara berodde på att jag bedömde stödet för mina
åsikter för bristfälligt och hoppades kunna skapa det genom medvetet
skrivande. Antagligen hade jag fel. Debatten har förblivit sig lik alla
dessa nio år. Våra goda och våra dåliga sidor har också de förblivit sig
lika. Möjligtvis har entusiasmen hos oss gamla fibbare blivit något
blanknött och tunnsliten med åren.
I och för sig kan sägas att FiB/K behövs och att det finns mer gott än
ont att säga om oss som förening och tidning. Hur mycket jag
egentligen bidragit med under dessa nio år är svårt för mig att bedöma. I
början var min insats avgörande (från initiativet till första numret).
Men sedan? Jag är inte nöjd med resultatet av dessa års arbete.
FiB/K nr 21 1979
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
