Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en början heller inte tal om att öppet säga att man gjort ett misstag
efter år 1948 och att analysen inte varit tillräckligt omfattande. Men
som Hegel sade: Världshistorien utgör den yttersta domen. Nu är det
1980 och de trettiotvå år som gått sedan Tito bröt med Moskva har
visat att Jugoslavien därigenom besparats (hittills) det öde som
drabbat Tjeckoslovakien, Ungern, DDR och de andra icke-suveräna
staterna under Moskvas herravälde.
I Kina har man alltså öppet börjat påpeka att man begått svåra
misstag när det gällt att bedöma Jugoslaviens utveckling. I Albanien är
man så fångad i den historiska motsättningen till Serbien och så ovillig
att påpeka det självklara att också albanska ledare begår väldiga
misstag, att landets hela utrikespolitik kommit i gungning och det
uppstått stora faror för Albaniens egen existens.
Tito är en av vår tids stora politiska gestalter. Hans avgörande
insats - den egentliga ”titoism” som blivit allt inflytelserikare efter
1948 - är klargörandet att oavhängighet och självständighet är
förutsättningen för socialt och politiskt framsteg. Det är huvudfrågan. Men
kring denna huvudfråga finns mycket att diskutera vidare. Om vi dock
är överens om denna ”titoism” kan diskussionen bli förnuftig.
FiB/K nr 6 1980
Den ryska frågan
Låt mig börja i Finland:
I en recension av Anders Perssons Finlands sak var svår skrev Sven
Willner i Västra Nyland den 5-1-80:
”Men han går dock inte lika långt som Jan Myrdal, som i
Sidenvägen med instämmande återger ett kinesiskt uttalande om att Karl
XII:s östpolitik i och för sig var riktig, om den också var slarvigt
genomförd och slutade illa.”
Men Willner missar poängen. Det var Karl Marx det gällde. Men
Willner är inte ensam. Den Marxska traditionen har så grundligt
förvanskats att Marx och Engels syn på Rysslands historia och den
ryska faran numera framställs som en konstig ”kinesisk” tankegång.
Denna förvanskning har inte genomförts på något raffinerat
akademiskt sätt. Den har genomförts på helt traditionellt ryskt sätt med
censur, bokbål, fängelse, tortyr och avrättningar. Pinsamt är att den
”marxism” som de nya tsarerna i Kreml på detta sätt fastlagt sedan
inom den vanligt samhällsvetenskapliga debatten i våra länder accep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
