Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göran Fredriksson kanske är något slags marxist - men då han som
Anders Ehnmark påpekade (Ny Dag 20-8-80) är mekanisk determinist
fullföljer han ingen tradition från Marx; blott från den vilhelminska
tidens katedersocialister. Den socialismen låter sig utmärkt förenas
med en Bismarcksk politik ... och här är vi alltså tillbaka till vad Sven
Fagerberg talade om: de nya herrarna. Det är tydligt att inom Sverige
råder en kamp mellan gamla och nya herrar; privatkapitalets män och
byråkratkapitalets kunde man säga. Men det som skiljer mig från Sven
Fagerberg är att jag samtidigt ser klasskonflikten mellan kapital och
arbete. Konflikten i våras var inget påhitt. Det var arbetarklassens
klasskrav som tvingade ledningen att ta ledning ... vad som händer
om en verklig byråkratkapitalism utvecklar sig visas i Polen där
arbetarklassens klasskrav (som till en del tar sig religiös och kyrklig
ideologi) för till öppen klasskonflikt med det kapital som söker
legitimera sig som klassens företrädare. Alltså mervärdeteorin säger något
mycket väsentligt om samhället och klasskampen är lika litet ett
uttryck för den ideologi den utvecklar som sommaren är ett uttryck
för sommartid.
Det existerar stora olikheter mellan den ryska byråkratkapitalismen
med militär-feodala drag och de olika västeuropeiska och
nordamerikanska samhällen där byråkratkapitalet ännu blott formerar sig till
kamp om makten. De östeuropeiska staterna som befinner sig i
av-hängigt förhållande till det ryska byråkratkapitalet har egna
säregenheter; där pågår en mer eller mindre öppen kamp mellan inhemskt
byråkratkapital och vad som i realiteten är kompradorgrupper.
I alla dessa samhällen pågår - dagligen och stundligen - en direkt
klasskamp mellan arbete och kapital. Den tar sig skiftande uttryck;
men den har svårt att artikuleras till medvetande om att
arbetarklassen inte bara är klass i sig utan klass för sig ... de ideologier som
utvecklades under adertonhundratalet usurperades av de nya
herrarna. Om socialismen ser ut som i Gulag, om det fria ordet ser ut som i
Östberlin, om den nationella självständigheten ser ut som i
Tjeckoslovakien, om människovärdet ser ut som i Bulgarien ... hur kan då
arbetarklassen formera sig politiskt och medvetet i dessa ord?
Revolutionen 1917 var nödvändig och befriande men i det fattiga
och isolerade Ryssland kom den ryska undersåtestaten att segra över
socialismen och byråkratkapitalets nya tsarism tog socialismens dräkt
som Konstantin tog kristendomen och Ashoka buddhismen. Politiskt
är våra uppgifter i Europa fortfarande de som Marx ställde:
demokratins seger kräver Polens frihet och Tysklands enhet ... vilket enbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
