Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte viktigt. (...) Vi reagerade alltså starkt (det krävs rätt mycket
för att vi hämmade svenskar ska tordas göra det) mot att i ett
pressat arbetsschema behöva jobba oss igenom en av dina mest
berömda böcker, och därutöver analysera (kursiverat i original
J.M.) den.”
Personer som anser att de behöver ”jobba sig igenom” en bok som
Rapport från kinesisk by bör alldeles självklart inte läsa den. Den är då
inte skriven för dem. Det pinsamma är att denne unge student
bibringats tron att det är intressant - och utgör ett argument - att han har
svårt att fatta. I och för sig bekräftar han vad jag alltid ansett om
litteraturvetenskapliga studier; den som pliktläser får inte ut mycket
av någon text och den som inte av obetvinglig inre drift kastar sig över
böckerna har ingenting i litteraturen att göra.
Detta är som synes en starkt elitär uppfattning ty det är den som
präglat såväl den borgerliga upplysningen som arbetarklassens
medvetna bildningsarbete. Jag har en pärm med de kulturartiklar min
morfar klippte ur Social-Demokraten kring år 1900 och som dåtidens
arbetarungdom diskuterade. De ligger högt över den nivå dit Jörgen
Eriksson och massmedievänstern pressat den unge uppsaliensiske
litteraturvetenskaparen.
Det är den framväxande byråkratkapitalismen - och inte
arbetarklassen — som behöver jämnstrukenhet, gråhet, dumhet. Dess
tjänande massmedievänster är varken höger eller vänster i klassisk
mening utan blott ett grått och förlamande hönster.
Många borgerliga läsare som i och för sig ser denna utveckling och
kan vara överens med mig tror att det är socialdemokratin som driver
fram en byråkratkapitalistisk utveckling; andra tror att det är tekniken
som gör denna utveckling oundviklig. Ingetdera är sant. Med
nuvarande utveckling förändras dock Sverige sakta - men under överskådlig
tid tyvärr säkert - till ett korporativt organiserat
byråkratkapitalis-tiskt samhälle av östeuropeiskt slag. Det oavsett om det är Bohman
eller Palme - eller för den delen Ullsten, Werner eller Fälldin - som
är statsminister. Som statsminister skulle Bohman säkert söka bromsa
utvecklingen liksom Werner som statsminister skulle söka skjuta på.
Men effekten bleve marginell i båda fallen. (Werners farlighet består i
att han skulle kunna bli en Dubcek som lamt släppte in ryssarna; han
är däremot knappast en Babrak Karmal som ropar in dem.)
Massmedievänstern - hönstret - tjänar byråkratkapitalismen
genom att sprida illusioner om småskalighet och återgång till flydda (och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
