Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att studenterna skall få studera i Shanghai och drömma om
valfrihetens och popbandens välsignelser helst sett att de studerande
studerade för de gemensamma idealens skull. Men allt har sin tid. Idealen
har sin och taförsamheten sin och när fattigbönderna och de lägre
mellanbönderna tänker på studenterna i Shanghai så vet de att:
- Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar. Ty nu
tröskar Shanghais studenter åt fattigbönderna.
Här och där ondgör sig folk i Europa och Amerika över idealen som
sveks i Kina. Det gör inte jag. Ty ett delar sig i två och den ena
tendensen täcker den andra. Inte har jag någonsin sagt att Mao
Ze-dong
- är den rödaste röda solen i mitt hjärta! så som de intellektuella i
Shanghai nyss gick omkring och ropade. Men jag menar att han var
klok. Han hade rätt. Han såg också detta.
Det var i det gamla Kinas förnedring som dess styrka formades;
feodalismen och förfallet och nöden gav kraft åt bonderörelsen och
bondekrigen; under ett århundrade av förfall växte därför folkets
styrka år från år av elände. Då den gamla staten var tvåtusen år seg
och stark krävdes det opieslaveri och kolonialism och främmande
erövrare för att till slut skapa den situation då Mao Zedongs
nydemokrati kunde stampa bondehärarna ur marken som en gång den franska
revolutionens nya folkliga fosterland stampade fram sina arméer.
Men befrielsens nya Kina blev också ett Kina där den gamla staten
åter sökte formera sig, nu som kommunistiskt mandarinat av sovjetisk
typ. Det var inte av ondska eller av illvilja; ett delar sig alltid i två. Den
kulturrevolution Mao Zedong inledde genom att själv bombardera
högkvarteret orsakade en väldig oreda under himlen och sprängde upp
det mandarinat som sökt förstelna sig över Kina som en kaka av röda
fanor med påskriften marxismen-leninismen —
mao-tsetungs-tänkan-de. Det var en väldig pånyttfödelse och fattigbönderna ryckte fram
och åstadkom stora förändringar på Kinas landsbygd. Det var också
en tid av stora misstag och många sökte kravla sig upp genom intriger
och genom att vifta med rödaste röda fanor. Vi som hade lyckan att
vara där på den tiden minns både förnyelsen och förfallet ty ett delar
sig alltid i två och där det finns framsida finns baksida.
De gamla hundra namnen, de kinesiska fattigbönderna och lägre
mellanbönderna, hade i kulturrevolutionen skjutit Kina ett stort
språng framåt. Och nu kom nya herrar och damer upp. Inte
omvandlades studenterna på landsbygden så som Mao hoppats. Så fort går det
inte att radera ut två och ett halvt årtusendes föreställningar om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
