Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(som vi ju faktiskt gjorde under IB-affären när vi inte höll kontroll
över våra mer yviga medarbetare).
Vi tog upp kampen mot flummet och knark-”vänstern”. I första
numret skrev jag om kravet på lag och ordning. Mot förbrytarpacket
och deras o-ordning. (Även det som hade de mest förgyllda
kanslihuskontakter.) Det var vi som reste kravet på kunskap åt arbetarklassens
barn och började driva skolfrågorna.
Listan kan göras mycket lång. Men det var Folket i Bild/Kulturfront
som tog tag i alla de väsenliga frågorna; från demokratifrågorna till
fredsfrågan. Vi gick rakt mot strömmen. Därmed kom vi att se till att
det i Sverige blev omöjligt för reaktion och fascism att fånga upp
folkets berättigade krav och demagogiskt utnyttja dem. Vi säkrade
den demokratiska och radikala traditionen. När nu större och större
grupper inom arbetarrörelsen och andra demokratiska folkrörelser tar
upp försvarsfrågan, kunskapsfrågan, demokratifrågan, så kan de utan
svårigheter göra det därför att vi under flummets decennium höll ut
och tog stötarna när deras egna ideologer och organ följde med
strömmen och svek.
Under ett decennium då tilltagande grupper svenska intellektuella
och ämbetsmän fegnade inför den ryska supermaktens påtryckningar
så som de fegnade inför Tyskland för fyrtio år sedan och inför Förenta
Staterna för trettio år sedan har vi fortsatt att driva frågan om
anti-imperialism och medvetenheten att det är nödvändigt för små folk att
ha civilkurage nog att värna sitt oberoende om de inte vill förintas.
FiB/K var inte enat i kärnkraft sfrågan. Men till skillnad från hela
den massmedievänsterstyrda offentligheten kunde här Tor Ragnar
Gerholm och jag och andra föra fram vad vi ansåg vara riktigt trots att
gängse partier och organisationer och politiker av opportunistiska skäl
flöt med i kärnkraftsmotståndet mot bättre vetande.
Jag kunde fortsätta med att skriva om vår insats för att bevara och
utveckla den stora traditionen inom svensk litteratur; den
demokratiska och realistiska; vårt arbete med att förmedla tredjevärldsförfattare
och klassiker.
Men nog var det mödan lönt! Nog är det mödan lönt! Nu har vi ett
nytt decennium där vi har att driva de stora frågorna vidare: kulturen,
demokratin, freden. Vi är den största tidningen utanför den
kommersiella sektorn. Men vi måste bli större! Vi måste få fler sidor att arbeta
med!
Men inte blir man populär på att försöka driva frågor. Var gång vi
öppnar en viktig fråga flyr tusen läsare. Några kommer åter. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
