Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en viktig svensk lyriker återkommer han nu trots alla Vennbergs
protester. Inte ens den som en tid tycks behärska kritiken kan uppnå
annat än ett segerns tillfälliga sken. Redan håller allt på att sortera upp
sig kring fyrtiotalet och Nerman kommer på sin plats och Vennberg på
sin. Om det inte gick med Nerman - hur skulle det då kunna gå med
den så mycket tyngre Ivar Lo-Johansson?
Nu är Ivar Lo-Johansson åttio år. Åttio år ung, kan vi säga. Han kan
se upp från skrivbordet och känna berättigad lycka och stolthet över
att veta att det livsverk han skapar är bestående. Oss till glädje och
styrka!
FiB/K nr 4 1981
Den intellektuella vänstern i Europa och dess roll
vid fascismens framväxt
Svarta stövlar, bruna skjortor, taktfast marsch till mässingsorkester;
emblem av olika slag skapar ingen fascism. Fascism är heller inte
någon sorts emotionell ondska. Kopplingen mellan njutning och
fascism är en produkt av billiga veckotidningar och Hollywoodfilmer.
Torterarna, fängelsevakterna och förhörsledarna som arbetar i
fascismens terroristiska apparat har lika litet med markis de Sade att göra
som vanliga regeringstjänstemän i Sverige eller Frankrike eller
Ryssland. Man kan rentav säga att det finns färre emotionellt djupt störda
(markis de Sade) som arbetar i terrorapparaten än på posten. Men det
är inte tortyren i sig som utgör fascismen. Under kolonialkrigen efter
Andra världskriget har Storbritannien, Frankrike och Förenta
Staterna alla använt tortyr mot folk som kämpat för nationell frigörelse
utan att därför bli några fascistiska samhällen.
Det är nödvändigt att påpeka detta ty ordet fascism används mycket
slappt. När det franska kommunistpartiet kämpade mot general de
Gaulle gjorde man det också genom att kalla honom fascist — vilket
var fel. Personligt styre är inte i sig fascistiskt. När intellektuella i
Kina som skickades till landsbygden under kulturrevolutionen för att
förenas med fattigbönder och lägre mellanbönder kommer tillbaka till
Shanghai och talar med utländska journalister säger de att de varit
utsatta för fascistiskt förtryck. Det är riktigt att de har fått utstå
förtryck och de kan också ha blivit illa eller mycket illa behandlade
(även om de i allmänhet fick behålla sina löner som höga tjänstemän
också när de skötte grisar någonstans långt bort i inlandet) men det var
ingen fascism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
