Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värsta tider i nyare fransk historia.
34 historiker skriver t ex ett kollektivt inlägg där de hävdar att ingen
diskussion kunde tillåtas om det tekniska tillvägagångssättet vid
massakrerna. Gaskamrarna var en sanning som inte fick diskuteras.
Efter detta historikernas ställningstagande till förmån för en
Tor-quemadas eller Zjdanovs syn på historisk forskning (det kan nämligen
icke existera någon historisk sanning som inte får diskuteras ...
behöver det sägas?) är det bara följdriktigt att PEN-klubben
protesterar mot ... att Chomsky bidragit till att göra affären Faurisson känd i
utlandet.
Detta är en Dreyfusprocess baklänges. Dessa franska intellektuella
röjer vägen för G. R. E. C. E. och om vi inte i dag tar ställning för
Faurissons rätt så blir det fascisterna och rasisterna som tar över inom
en generation.
Expressen 19-3-1981
Ett samvete så skinande rent
När jag ser på de fina, de anständiga och respekterade här i samhället
är jag tacksam över att omständigheterna gjorde mig till tölp redan
som barn. Hellre plump tölp och människa än en av dessa som samlas
likt gudar, likt flugor kring den söta offerlukten.
Tag Birgitta Trotzig till exempel. Hon är nog det själsfinaste vi har
bland svenska författare. På författarkollokviet mot fascism i Paris
gick hon kring och hälsade. Mest hälsade hon på berömdheter.
Störtade fram och presenterade sig och berättade hur hon beundrade den
påhälsade. Hon kvittrade inte. Hon lät som dovt duvokutter utan
kättja.
Till Gun sade hon att Jan vågade hon inte riktigt hälsa på. Det hade
ju gått så snett allting sedan hennes artikel mot Afghanistanuppropet i
Expressen förra året. Men det var inte hennes fel att det gått så. Hon
var visst emot det som hände Afghanistan. Men hon tyckte så illa om
Skp. Hon kunde inte med kretsarna kring Skp. De var mot invasionen.
Alltså hade hon uttalat sig mot uppropet. Men afghanerna tyckte hon
synd om och för Jan hade hon sådan respekt. Hon hade bara inte
menat att det skulle gå som det gick.
Det där trodde jag bara lagom på. Jag förstod mycket väl varför
Birgitta Trotzig inte ville tala med mig. Hennes artikel den gången
hade fått verkan. Där hon gick på cocktailpartyt i franska senaten klev
hon ju med hälarna i afghanska barnatarmar. Det visste hon. Men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
