Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågorna; så blir vi under åttiotalet den stora masspridda
populärtidningen.
FiB/K nr 8 1981
Det dånar i förnuftets krater
När jag var barn trodde jag att Samarin gjorde fisken fin. Inte förrän
jag kommit långt upp i tonåren såg jag att det fanns ett Y i ordet. I tio
år slöläste jag alltså en reklamfras och fann den obegriplig till dess jag
en dag tittade till ordentligt och förmådde begripa.
Som ung örn gick jag i ledet iförd blåblus och röd halsduk med en
röd örn fastsydd på blåblusens ärm och jag sjöng med i sången och jag
sjöng:
- Första maj. Första maj, vaije fritänkarmaj blir en mantel av
strålande ljus.
Jag begrep inte riktigt vad som menades med orden men fann det
rimligt att vi ateister och socialister markerade denna vår hållning
alldeles särskilt just Första maj. Dock år 1944 kom jag att läsa Hannes
Skölds text och fann att det var varje sliten kavaj som blev till en
mantel av strålande ljus. Klassfrågan var avgörande, inte fritänkeriet.
Vad Internationalen beträffar tycker jag bättre om den franska
originaltexten. Att vi inte hälsar räddarn i höjden och att varken gudar
eller furstar oss står bi utan att vi själva måste frälsa oss är riktigt.
Men originalets bestämning av vilka som inte kan frälsa är tydligare:
Ej Gud, ej herre, ej förespråkare. Inte undra på att just förespråkarnas
oduglighet försvunnit ur den text som svensk arbetarklass sjungit; jag
hatar sannerligen inte reformister och socialdemokrater men snart
hundra års praktik har visat att man på förespråkarnas politik inte
förmår göra avstampet för språnget från nödvändighetens till frihetens
rike. Kris är det åter och krig kan det nog bli.
Reformismen var oriktig. Det har praktiken visat. Reformismen
förmådde inte hindra krigen. Reformismen tumlade oss med sin
kontrollerade kapitalism eller sin biandekonomi eller vad den nu kallade
det ur kris i kris och nu sitter vi åter pladask mitt i smeten. Och krig
blir det nog återigen i Europa.
Jag minns när SKPs ordförande Sven Linderot sade att
socialdemokratin tänkte halshugga kapitalismens skugga. Det bör ha varit 1944
eller 1945 i någon riksdagsdebatt. Han hade rätt i sin kritik. Men jag
ser på Polen och är innerligt tacksam över att den begåvade och
rätlinjige Linderot som hade så rätt aldrig fick politiskt förtroende från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
