Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del för första gången överhuvudtaget är alltså brottstycken ur ett
större verk. Stora delar av manuskriptet är borta. I den del av
manuskriptet som återstår fattas flera sidor. Boken bör också läsas precis
som vad den är ... ett brottstycke. Germund Michanek har tagit fram
texten och kommenterat den. Sven Stolpe har översatt Strindbergs
franska till svenska. Docent Michanek har gjort ett viktigt arbete
genom att äntligen offentliggöra texterna. De var inte okända. Se till
exempel femte bandet av Strindbergs brev! De var undertryckta.
Sven Stolpes översättning är såvitt jag förstår lysande. Han har
underordnat sig Strindbergs text och gett denna franska text en
strind-bergskt svensk språkdräkt.
Vad handlar då dessa brottstycken om? Svensk utrikespolitik till
exempel. Så här skildrar Strindberg Oscar II:s fega opportunism när
svensk utrikespolitik lades om efter Frankrikes militära nederlag mot
Preussen under 1870 års krig. Den som varit med några decennier
känner igen mönstret:
”De olyckor som Frankrike - jakobinättlingen Oscar Bernadottes
gamla fädernesland - råkat ut för, måste dämpa sympatierna för den
krossade gamle vännen. Liksom sina förfäder trogen kulten av
framgången kastade han sig på knä inför segraren och bad i största
ödmjukhet om förlåtelse för tidigare försyndelser.”
Att Strindberg också inför utländsk publik därtill hånar akademien
— en löjlig institution — är ju inte så förvånansvärt. Det är ju bara
dynamitpengarna som gör att dess ledamöter numera behandlas med
inställsam respekt av många utländska kolleger. Men Strindberg gav
också 1885 en bild av det svenska konstlivets misär, dess brist på
egenart som förblivit lika sann på detta åttiotal som det för hundra år
sedan - även om vi sedan dess till råga på misären fått en roteltrist
KRO-konst att dras med:
”Konsten är en exotisk blomma i detta fattiga land. Det finns en
konstakademi med skola, stipendier för studier i utlandet, ett museum
som är inrymt i ett verkligen magnifikt marmorpalats. Ändå saknas en
nationell konst.
Så fort en elev klarat elementärundervisningen, ger han sig av för
att studera konst i de stora utländska centra. När han återvänder till
fosterlandet anställs han som lärare i skolan där han lär ut vad han lärt
i exilen. Från och med detta ögonblick somnar han, helt omedveten
om konstens utveckling, och så kommer det ögonblick, då han
överlevt sig själv. Skolan fortfar att skicka ut nya kullar, som återvänder
föryngrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
