Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
argument hörde jag faktiskt inte från nazistiskt håll mot Norge.
Däremot har jag hört dem när det gällt att försvara rasistiska och koloniala
regimer i Afrika och Asien.
Solidariteten med Afghanistans folk kräver ett ställningstagande för
grundläggande folkrättsliga principer; men solidaritet kräver också att
vi böljar ett ordentligt renhållningsarbete mot den rasism och den
imperialistiska kulturchauvinism som nu uppträder förklädd till något
slags vänster.
Upptaktsmöte för Afghanistantribunalen
Åsö gymnasium, Stockholm 29-4-1981
Nu dömer vi oss en framtid i svart
Det är intressant att konstatera att i dag har ett principiellt
ställningstagande för motståndares yttrandefrihet även i allvarliga frågor - i
synnerhet i allvarliga frågor - redan hamnat så långt ute på
ytterkanten att många opinionsbildare anser att sådana ställningstaganden
ligger bortom ytterkanten.
I den svenska debatten om Faurissonaffären uttalade sig således
både den konservative Tunberger i SvD och den socialdemokratiska
Yrsa Stenius i AB som om det var en självklarhet att lögner icke borde
publiceras och bemötas. Än intressantare var att de båda var beredda
att fördöma en skrift ingen av dem läst.
Där befinner sig den svenska offentligheten för närvarande.
Upplysningstidens och de borgerliga revolutionernas klassiska yttrandefrihet
har från att vara formell (vilket är korrekt beskrivning) gjorts till
formalitet. Min ståndpunkt är mycket enkel. Utan den borgerliga
yttrandefrihet vi vann i Nordvästeuropa och Nordamerika efter så
svåra klasstrider blir inte bara kapitalismen bas för fascism utan även
socialismen blir till Gulag och Bresjnev och imperialism som i
Sovjetunionen. Och den yttrandefrihet vi har att värna är och förblir också
den motståndares yttrandefrihet vi aldrig tar i hand, aldrig sitter till
bords med, aldrig släpper in i vårt hem eller vår frivilliga organisation.
Hur det går när man börjar fördöma böcker man inte läst visar Yrsa
Stenius med otäck tydlighet. För denna kulturredaktör i
arbetarrörelsens största tidning i Sverige är det år 1981 tydligen så att Tyskland
bar skulden till Första världskriget och att Versaillesfreden inte var en
segrarmakternas förödmjukande våldsfred. Det som för oss som läser
dokument framstår som ett imperalistiskt krig och en imperialistisk
fred tycks för Yrsa Stenius vara vad Jean Cocteau menade år 1914: ett
hunnernas krig. Ur hennes artikel stiger fram något specifikt tyskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
