Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsumtionen. En lagom blandning av upprustning och pensioner
fungerar som en lätt dos av stryknin. Märren kvicknar till. Ett riktigt
krig med riktig förödelse är än bättre för ekonomin. Då dånar
framstegen runt oss en hel generation. Sedan kommer krisen. Det blir som att
övervinna sömnen med amfetamin. Eller med koffeintabletter. Det
var varken Saltsjöbadsandan eller Folkhemmet som drog Sverige ut ur
krisen för ett halvsekel sedan. Det var Hitlers upprustning. Kanske
det kommande krigets nya upprustningar ger ekonomikraken den
piggspruta som får den att komma på fötter. Men kapitalismen förblir
vad den varit; ett system där utsugningen ger svält och sjukdom och
hunger för de många. De kan finnas i East End eller i Tredje världen
beroende på den historiska situationen. Ett system som oundvikligen
leder ut i kriser och krig.
Att visst bildat folk som nyss kallade sig marxister och
marxist-leninister och revolutionärer förvånas över detta tyder bara på att den
Gud ger ett ämbete ger han också förstånd att sköta det. Eller i andra
ord: Det är inte medvetandet som bestämmer den samhälleliga
situationen utan den samhälleliga situationen som bestämmer
medvetandet. Etiketter hjälper inte. Det var för dem inte revolution; det var
intellektuell fritidssyssla under högkonjunktur. Detta är inte nytt.
Inget att bli upprörd över. Själv brukar jag läsa om fenomenet i
brevväxlingen mellan Marx och Engels. Allt går igen. Men klassernas
kamp består oavsett revoluzzernas volter.
Men det är inte bara kris i väster. Det är kris i de stater i östra
Europa som kallar sig socialistiska; den ”existerande socialismens”
stater. Också där stämmer teorierna. Det som sagts om revisionism
och ny klass och statskapitalism (man kan diskutera vilken av dessa
förklaringar som kommer närmast och som bäst tolkar utvecklingen i
öster — dock sammanfaller deras slutsatser) och om människans
utsugning av människan under socialistisk mask har visat sig korrekt. Så
länge partier och grupperingar envisas med att kalla detta grymma
klassamhälle socialistiskt och ett resultat av kampen för socialism är
det självklart att arbetarklassen i de kapitalistiska länderna skyr
socialismen som pesten.
Många blir dock förbluffade när de får rätt. Men om uppgörelsen
med den nya klassens statskapitalism i teorin var riktig så är det ju
inget förvånansvärt i att den politiska högern, utsugarklassens
företrädare, samlar sig under röda fanor med revolutionära slagord och den
politiska vänstern, arbetarklassens och det arbetande folkets
representanter, enar sig under madonnabilder. Ty historien om alla historis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
