Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tyska politikens traditionella möjligheter. Denna gång skulle
denna politik åt de tyska monopolkoncernerna säkra en jättemarknad och
åt det stora sovjetiska imperiet säkra en snabb teknologisering.
Troligtvis skulle detta också innebära någon form av tysk
återförening. Redan talas det alltmindre om TDR som egen tysk nation. För
oss i resten av Europa skulle denna politik innebära de allra största
risker för vår nationella existens. Att den skulle kallas avspänning i
Moskva och Bonn och Berlin hindrar inte att denna politik för oss är
ett direkt hot. Den europeiska politiken har inte upphört för att
supermakterna befinner sig i kamp med varandra om världsvälde.
Det tredje skeendet, det som både bestämmer de övriga och till en
del bestäms av dem är än allvarligare. Förenta Staterna utrikespolitik
kan tyckas märklig. Det tillsynes obetingade stödet åt Israel - även
till priset av vänner och inflytande i arabvärlden utanför Egypten.
Stödet åt det rasistiska Sydafrika - även till priset av vänner och
inflytande i svarta Afrika. Det plötsliga utspelet om Taiwan - när
frågan var begravd och höll på att lösas med långsam kinesisk
famil-jeintern diplomati. Den ekonomiska krigföringen mot Europa; de
fräna och odiplomatiskt uppriktiga uttalandena om neutronbomb eller
om svensk alliansfrihet som icke är neutralism eller om den möjlighet
till lokalt kärnvapenkrig i Europa som president Reagan nämnde i går.
Allt detta kan tyckas obegripligt eller klumpigt och oskickligt.
Såvitt jag förstår är politiken dock precis lika begriplig och skicklig
och från sina maktpolitiska utgångspunkter rationell som motsvarande
sovjetiska grovheter. Det finns ett mönster i Förenta Staternas
handlande.
Jag har i mitt resonemang utgått från att ett totalt kärnvapenkrig
mellan supermakterna till skillnad från tidigare krig icke är lönsamt
och framåtdrivande; att talet om förstaslagsmöjlighet är politisk
retorik. Förenta Staterna befinner sig i en relativ nedgång; det har
förlorat en serie krig i Asien och drivits bort från olika positioner.
Några bland dess allierade befinner sig i upplösning som
Storbritannien, andra kanske håller på att manövrera sig över till motståndarsidan
som Västtyskland och med åter andra befinner sig Förenta Staterna i
handelskrig som med Japan. Men Sovjetunionen har ingen möjlighet
att krossa Förenta Staterna eller att driva det till ens kapitulation med
villkor.
Vad Förenta Staterna gör i det läget är inte att dra sig tillbaka i
isolationism, skapa en ”Festung Amerika” på västra halvklotet. Det
är en möjlighet som ännu ligger långt borta i en framtid då Sovjet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
