Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka? Finns de inte i Sydafrika? Om de vill vara härskarfolk får de ge sig
av: vill de vara som andra kan de väl stanna.
När Förenta Staternas regering hänvisar till den tyska
riksregeringens folkmord under Andra världskriget som legitimation för
ockupationen av Palestina möts inte heller detta argument med annat än
blank oförståelse. Visst genomförde den tyska riksregeringen
ohyggliga massavlivanden; den inledde ett omfattande folkmord. Detta brott
anses i Tredje världen inte vara av principiellt annat slag än de
folkmord som kolonialisterna och imperialisterna utfört i Tredje världen.
Det inledda folkmordet i Europa var ett fasansfullt brott av
imperialistiskt slag. Man kan diskutera omfattningen och huruvida det var det
hittills värsta bland dessa brott. Om det finns delade meningar i Tredje
världen. Men det finns ingen tolkning av lex talionis -
vedergällningens lag - som ger någon grupp bland de överlevande från dessa brott i
Europa rätt att utkräva hämnd på det helt oskyldiga palestinska folket
i Västasien.
I nordamerikanska och europeiska massmedier hävdas att denna
Tredje världens syn på den tyska riksregeringens folkmord under
Andra världskriget innebär ett förringande av brottens allvar eller
rentav en ursäkt för brotten. Det är inte sant. Brottens ohygglighet blir
inte mindre för att det visas att de utförts också mot andra än
européer. I Tredje världen anser man att skribenter som utnyttjar den tyska
riksregeringens folkmord för att skymma imperialismens allmänna
folkmord missbrukar den berättigade upprördheten över folkmorden
på samma motbjudande sätt som deras företrädare missbrukade
föreställningarna om Gud och Civilisation när de gav sig ut på
plundrings-tåg och erövring från femtonhundratalet och framåt; de ser dessa
skribenter och politiker som typiska och föraktliga hycklare.
I allt detta anser jag att de har rätt. Det har jag för övrigt skrivit
sedan 1958. Men det finns komplikationer man i Tredje världen inte
alltid är medveten om. Efter Andra världskriget var Ryssland mycket
svagt; det hade nästan förblött. Stalin kanske önskade revolution men
han bedömde utsikterna för en framgångsrik socialistisk revolution i
Europa som obefintliga. Förenta Staterna var alltför starkt. Hans
tilltro till folkets kraft var ytterst svag. Alltså fullföljde han den
tsaristiska ryska politiken att spela ut nationaliteterna mot varandra och
säkra rysk makt genom att söndra. Sudettyskarnas fördrivande var ett
brott som säkrade Prag åt ryssarna. Polen oskadliggjordes genom att
erövringen av tyskt land öster om Oder och Neisse och utdrivandet av
tyskarna blott kunde garanteras från Moskva. Han spelade också på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
