Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U-båten gjorde hotet synligt för hela svenska folket. Antingen
skrämmer den till uppgivelsens och anpasslighetens fredsrörelse eller
också skapar denna synlighet ett medvetande om nödvändigheten att
säkra nationens fortsatta existens.
Möte utanför Sovjetunionens ambassad i Stockholm 2-11-1981
Taktik och förnuft
Från det brittiska världsväldets dagar berättas om damen som på sin
dotters bröllopsdag gav henne rådet inför natten:
— Män har djuriska behov men du kan göra som jag gjort: blunda
och tänk på thé Empire!
Så kände jag mig ofta i solidaritetsrörelsen på slutet av sextiotalet.
När Sara Lidman talade och det kröp av obehag i mig sade Gun:
— Behärska dig, Jan! Bit ihop tänderna och tänk på Tredje världen.
Jag gjorde så. Höll ansiktet helt uttryckslöst och applåderade artigt.
När det blev min tur att gå upp i talarstolen sökte jag sedan med
förnuftig analys desarmera hennes allmänfarliga sentimentaliteter.
För att detta skulle lyckas krävdes det att åhörarna lyssnade på orden
och tänkte vidare själva. Jag tvangs ju polemisera utan namns
nämnande.
Av taktiska skäl var det inte ens lämpligt att gå i öppen polemik mot
vad hon sade och skrev om litterärt arbete. Men det hon sade om sitt
arbete med Gruva var farligt. Det bidrog till den naturalistiska
missuppfattningen (dokumentarismen) och ledde vilse. Alltså fick jag
polemisera i krok. Jag hyllade henne. Boken var ju bra så det var ärligt.
Men jag tog den som exempel på de naturalistiska och
dokumentaris-tiska teoriernas felaktighet; bokens kvalitet var att den var
strukturerad som en Lidmanroman där personerna alla talade saralidmanska.
Då detta ju gick att bevisa föll det hon sagt. Men jag nämnde inte
hennes namn; måltavlan för min polemik fick vara anonym. Den som
hade öron att höra med borde förstå menade jag.
Man kan tycka att jag inte bemötte henne med respekt . Jag
behandlade henne inte som like med vilken det skulle gå att föra förnuftiga
samtal. Det är sant. Jag bedömde det så att det inte fanns
förutsättningar för något sådant samtal. Men läsaren kunde jag resonera med;
läsaren behandlade jag med respekt. Orden och argumenten fanns ju i
min text.
Något verkligt samtal med Sara Lidman var dock inte möjligt. Jag
hade försökt några gånger. Sedan gav jag upp. När hon kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
