Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kristna som söker bevisa sin tro genom reduktionism; men om de på ett
eller annat sätt genom till exempel den svepning de nu undersöker med
katolska vetenskapsmän lyckas visa att det centrala mysteriet i den kristna
tron är ett slags mörkrumsexperiment då har de fortfarande inte sagt eller
gjort något av religiös betydelse. De har bara hittat en hare som idisslar.
Religionerna är - som jag ser det - historiskt förklarliga samhälleliga
fenomen. De trosföreställningar de utvecklar är himmelska återspeglingar av
jordiska förhållanden men återspeglingar som inte bara är reflexer,
spegelbilder, utan som själva formar tänkande och handlande hos miljoner
sinom miljoner människor. Lika litet som man kan angripa religionen med
påpekandet att haren icke idisslar lika litet kan man avfärda den som en
återspegling av ögonblickets jordiska konflikter. Vi tänker och känner med
förflutna generationers ord, tankar och föreställningar och tron, i detta
fall den kristna tron, är därmed verklig och har verklig betydelse. Man kan
uttrycka det på så sätt att sålänge de troendes samfund existerar är talet om
Guds död felaktigt. Till skillnad från vulgärmaterialismen anser jag alltså
inte att religionen vare sig är hjärnspöke eller prästalist. Tron måste tas på
allvar.
Naturligtvis skiljer vi oss i synen på den odödliga själen och det eviga
livet. Jag har ett enda kort liv att verka i. Tiden rinner undan illa fort. Nu
har jag i bästa fall blott en tjugofem eller kanske - vi blir rätt långlivade i
släkten - trettio arbetsår kvar. För någon odödlighet i religiös mening är
jag helt främmande; den struktur som medvetandegör sig till jaget
upplöses när elementen går vidare i det stora kretsloppet. Dock finns ett slags
odödlighet som är mänsklig. Inget evigt liv dock ty allt som är bär sin
förintelse inom sig; vardandet är förintelse liksom förintelse är vardande; att
säga att universum existerar är ett annat sätt att säga att universum
förintas. Men med mänskliga mått mätt - under släktets existens - finns en
mänsklig odödlighet.
För mig är den avgörande frågan när det gäller att ta ställning till olika
rörelser eller skeenden inte om de är religiösa eller inte. Jag kan ta tre
likartade historiska exempel för att visa detta. Thomas Miinzer formulerade
bondekriget religöst och bönderna kämpade för sin tro. (Jag lämnar
Luthers roll åt sidan.) Den överhet de stred mot omfattade även bildade
skeptiker och fritänkare. Men på vilken sida står man? I striden mellan
puritaner och kungatrogna kavaljerer var hittar man ateister? Ja, inte bland
puritaner. Men vilka representerade framsteget?
Att puritanerna som representerar parlamentarism, samvetets rätt och
demokratisk folkfrihet i Sverige blivit ett skällsord: Var nu inte så puri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
