Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men medvetandet är möjligt. Det går att se det verkliga skeendet och
handla målinriktat. Man kan känna sin tids ålder, som Paracelsus sade.
Den som hävdar att freden är det viktigaste av allt ljuger i sak. Vi lever mitt
i en epok av krig, revolutioner och bonderörelser. Det ligger årtionden av
massvåld framför oss. Detta är inte en fråga om våra ideologier
(konservativa, liberala, kommunistiska, frihetligt socialistiska eller folkhemska) och
inte heller om våra känslor. Den stora majoriteten i denna värld lever
under de vidrigaste förhållanden. Den avspänning man talar om i Europa är
ett palatsens skändliga utrotningskrig mot hyddorna. I denna situation är
det möjligt att objektivt visa att det blir många krig framöver och därtill att
ta ställning.
De två supermakterna kämpar om världsherravälde. Det stora
imperialistiska kriget dem emellan blir allt troligare. Sovjetunionen kämpar sig
uppåt och Förenta Staterna söker bevara sitt imperium. Det är som när
Hitlers Tredje rike tog upp kampen mot de franska och brittiska
imperierna. Med kollektiv säkerhet skulle Bresjnev kunna hållas tillbaka liksom
Hitler skulle kunnat hållas tillbaka. Men den kollektiva säkerheten tycks
inte kunna upprättas heller denna gång. Nu förbereder sig också
Västtyskland på att byta sida - som Italien under Första världskriget.
Kampen mellan supermakterna är ingen ideologisk kamp liksom
kampen mellan Storbritannien och Tredje riket inte var en kamp mellan
demokrati och diktatur. Förtrycket i det ryska imperiet och dess läger och dess
karaktär av ett folkens fängelse är dock det värsta liksom Hitlers Tredje
rike var värre än till och med britternas välde i Bengalen. Hitlers seger hade
fördröjt folkens möjlighet att slå sig fria liksom Hitlers nederlag
påskyndade den nationella frigörelseprocessen. Så är det också nu. En seger för
Moskva skulle betyda ännu långa sekel av läger och folkförtryck av rysk
modell.
Men det supermakterna kämpar om är inte folkfrihet utan
världsherravälde. Just nu står den politiska kampen om Mellersta österns
energitillgångar och Europas produktionskapacitet. Om detta kan kriget komma att
stå även om det utlöses i något nytt Sarajevo någonstans och officiellt förs
för socialism eller frihet eller de små folkens väl eller en ny värld.
Fredsrörelsepropagandans påstående att krig är förnuftslöst och
dåraktigt och att det leder till världsförintelse eller till att Europa blir ödemark är
nonsens. Men det är farligt nonsens ty det omöjliggör handlande. Vi och
allt vi håller kärt kan förintas. Supermakterna är beredda att åstadkomma
förödelser stora som de i Hiroshima, Dresden, Hamburg och Nagasaki och
många gånger större om det är dem tjänligt. Sådana förödelser stör inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
