Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
atombomben. Vem skulle lösa frågan först? Det bör ha varit sommaren
1941 jag läste den första artikeln om atombomben. Det var i Teknik för
Alla om jag inte tar fel.
Att jag reagerade på detta sätt berodde inte på att jag var något slags litet
monster. Jag var aktiv antifascist och därtill tekniskt intresserad. Så
reagerade vi. Det är bara att gå till gamla lägg och se efter - eller komma ihåg för
den som vågar syssla med uppriktighet. Den som reagerade för
eldstormarna i Hamburg och Dresden hade fallit för medlidandespropagandan.
Inte ens misstanken att britterna tog ut Dresden för att göra slut på
staden innan ryssarna ockuperade den - amerikanska flygande fästningar tog
ju ut Skodaverken utanför Prag den 25 april 1945 för att inte ryssarna
skulle få nytta av dem - kunde jag tillåta mig. Den som talade om
motsättningar mellan de allierade och schackdragen inför nya krig gick Goebbles
ärenden.
Något skäl att ändra uppfattning om grundfrågan - nödvändigheten att
med våld krossa Hitlerväldet och den japanska militarismen - har jag inte
funnit. Däremot finns goda skäl att revidera de årens propaganda. Man
bör lära av erfarenheterna och se sig om med jämna mellanrum för att
kontrollera kursen. Annars tror man åter på skenbilderna.
Atombomben gjordes symbolisk med ens. Den sades representera
absolut makt eller absolut undergång. Det första decenniet efter smällarna över
Hiroshima och Nagasaki återspeglades världsundergångshotet också som
något inte helt obehagligt i västlig populärkultur. Det var ju där
atom-bombshemligheten bevarades och med den makten över tillvaron.
Undergången förekom i en hel rad sf-texter. Den tycktes intressant som en
framtida ”Robinson Crusoe” eller ”Den hemlighetsfulla ön”. En förevändning
för ett överlevnadsskäckt scouting for boys. Stora boys.
Bäst minns jag John Wyndhams triffider. I just den undvek han
kärnvapen. På så vis slapp han strålning och materiell förödelse och kunde hålla
sig till scoutspänningen. Men jag minns fortfarande hur jag då för trettio
år sedan förvånades över den underhållningssj älvklarhet med vilken
Wyndham fick läsarna att acceptera att det var likasågott att den stora
blinda folkmajoriteten drog sig undan för att självdö. Då hade jag själv
sett så mycket i Europa att jag börjat revidera 1945 års enkla sanningar.
Det var en trevlig världsundergång. Och Wyndham fick mig att förstå
hur lätt det är att bli arisk nyodlare i öster eller brittisk kolonialherre i
Indien eller rysk helikopterskytt i Afghanistan. Utrotning är kul. Och nog tror
jag att olika imperier kommer att fortsätta folkutrotning min tid ut med
samma självklara tillfredsställelse som Wyndhams hjälte när han kör ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
