Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre liv åt sig och, i bästa fall, därmed åt alla. Men den som till äventyrs
tror att historien och de historiska dokumenten skulle vara luntor över
vilka man riskerar att somna in borde ta och läsa exempelvis Bondeståndets
Riksdagsprotokoll, de finns utgivna och tillgängliga. Jag är övertygad om
att det vore nyttigt i föreningsliv och bildningsarbete, ty det är trots allt en
viss skillnad på lärobokens kommentar: ”Det är givet att fredens värv i
mycket fingo stå tillbaka, när en kamp pågick, som gällde statens
existens.” (Grimberg-Jacobson-Tunberg, ”Svensk Historia för
gymnasiet”) och ”Bondeståndets svar på Skreta utskottets föreställning om
lön- och betalningsavgiften,” av den artonde juli 1727, där det bl a heter:
”Man har och trodt, at sådant skulle blifwa tagit til närmare
eftersinnande och at det äntel:n skulle hafwa förmått uppwäckja något
medlidande och misskundsamhet öfwer den fattige Allmogen, som under alle sådane
wederwärdigheter måst med stor möda och swett arbeta sitt bröd utur
jorden, och när det slagit honom felt, då als intet hafft at lefwa af, men som
ingen kan weta, huru barkekakan rätt smakar, som icke därmed dragit det
arma lifwet fram, så fruktar Bondeståndet, at dess swåra nöd och elände
ehuru det och blifwit förestält, ändock icke kunnat komma i rätt
öfwerwä-gande. Därföre ha Bondeståndet blifwit föranlåtit at nyligast säga rent ut
sin oförmögnehet och at det icke längre mächtade erlägja lön- och
betal-ningsavgifften. . .”
Naturligtvis rörde Bondeståndets förhandlingar under
sjuttonhundratju-gotalet sig inte enbart, eller ens i huvudsak, om kriget och dess
efterverkningar; man överläde om rikets affärer i stort som smått och försökte så
långt krafterna räckte att hålla herrarna stången. Jag vill sluta detta
axplock ur en volym som borde och skulle studeras noggrannare åtminstone i
jordbrukarnas egna bildningsorganisationer med ett citat från 1720 års
Allmänna besvär:
”De cronohemman, som uppå någre falske, skienfagre och
ihoppasmid-de skiäl kunnat blifwit sålde till skatte åt någon annan än den rätta åboen,
som på ett sådant hemman anlagt sin swett och blod med mycket arbete,
anhålla Menige Allmogen, det sådane kiöp måtte alldeles gå tillbaka til
åboen, när han derom med bewis ansöker, på det ett orättfångit icke må
blifwa fast och den fattige drifwas ifrån sin rätt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
