Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
! tyskar var djupa och hemmahumanistiska (inom fyra väggar och långt från
andras öron) när de kunde gjort en insats.
Också idag.
Men det goda, det stora och förhoppningsfulla är att de intellektuella
som grupp, som falang går emot det okunniga brottet. De franska
intellektuella ser sin plikt.
Debatten om den engagerade kulturen blir då meningslös. Det finns bara
en kultur och fyller den inte sin uppgift försvinner den.
Ty även om inte vi tjänar på andras svält, andras mord och andras
okunnighet blir vi de brottsliga om vi inte försöker säga vad som är vad, vem
som svälter och vem som vinner på svälten, och vi inte klart säger till
mördarna att de själva är de bedragna offren. Även de franska
tortyrofficerarna är svindlade och bedragna. Det är ingen ursäkt, ingen förlåtelse, bara
ett konstaterande. Ty att bli bedragen är att bli brottslig. Man låter lura sig
och man blir mördare. Det är en blodig resväg ner genom vår världsdel och
blodet är så färskt att det alls inte hunnit bli historiskt och de som tjänade
på gasugnskontrakten lever fortfarande. Sitter som aktade medborgare,
goda fäder och stora personligheter.
Vet ej om detta tryckts.
Manuskriptkopian bär blott anteckningen:
”SLU-bladet 125:-”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
