Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen minskat. Beträffande den ännu kvardröjande prostitutionen är det
rentav sannolikt, att den i relativt högre grad än tidigare uppehälles genom
den äldre generationen av män.”
Detta är viktiga konstateranden. Kampen mot prostitutionen var en
demokratisk kamp; det var de stora folkrörelsernas demokratiska kamp mot
herremoralen och dubbelmoralen. Den kampen var segerrik.
Vi vet att den utveckling kommissionen beskrev år 1936 fortsatte.
Andelen män som fick sina första sexualkontakter med prostituerade fortsatte
att minska. Prostitutionen sköts undan till en alltmer perifer plats i
samhället. Denna utveckling fortsatte under trettiotal och fyrtiotal. Därmed är
bevisat att den som säger att prostitutionen är något evigt ont - kvinnans
äldsta yrke - som vi ständigt måste dras med till dess människans sinne
förändrats - den som så säger talar i luften. Folkrörelsernas demokratiska arbete
befriade kärleken och drev bort prostitutionen. Prostitutionen är ett socialt
fenomen och inte en fråga om människonaturen. Men utvecklingen under
dessa årtionden från sekelskifte fram till femtiotalet visar också att den
som säger att man inte kan göra något åt prostitutionen förrän stora
världsrevolutionen segrat - också den pratar i vädret. Vi kunde göra något
mot prostitutionen.
Det visar sig alltså - beviset finns i statistiken - att de stora folkrörelserna
mycket väl kunde göra något åt prostitutionen, att den demokratiska
kampen ledde till prostitutionens undanträngande. Man kan säga mycket om
vår moral och vår sexualmoral i ungdomsrörelsen under 40-talet, men
aldrig hörde jag talas om, faktiskt aldrig, hörde jag talas om någon som gick
till en prostituerad. Det var det fullkomligt otänkbara. I storstäderna fanns
ett fåtal prostituerade, de tjänade den sämsta delen av storbourgeoisin men
deras kunder fanns icke inom arbetarrörelsen, icke bland arbetarrörelsens
ungdom.
Om någon hade sagt mig 1944 att jag inom ett par decennier skulle
uppleva ett Stockholm som hade bordeller, accepterade bordeller, hade jag inte
trott på det. Det var en omöjlighet. Det var en orimlighet. Det gick helt
emot allt vad vi trodde på. F ö kunde man nog som sagt säga ett och annat
om vår moral, men prostitution var otänkbart. Man köpte inte flickor.
Man kunde inte köpa sig någon, man var människor.
Vad är det då som har inträffat? Jag tror inte att vi kan enas helt i synen
på det sociala och ekonomiska skeende som har drivit fram den nuvarande
utvecklingen. Men vi kan nog vara överens om att vissa saker faktiskt hai
hänt. En sak som har inträffat är ett folkrörelseledningarnas förfall,
moraliska förfall kan man säga. De som på mitten av 50-talet kallades socialde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
