Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlade och avskilda på ett ”separate but equal” sätt och därmed
ge svenska svenskar tillgång till arbetskraft som sköter lågt betalda
och föraktade arbeten. Eller — som man också kan uttrycka det —
talet om det mångkulturella Sverige skall hålla svenskar och
svartskallar i motsättning till varandra såsom engelsmän och irländare i
England eller svarta och vita i Förenta Staternas sydstater. Allt till
de härskandes nytta. Nationellt förtryck är nationellt förtryck också
i liberal förklädnad och nationellt förtryck är alltid en för de
härskande nyttig och lönsam politik.
Just denna vår har det varit politisk konflikt mellan Sverige och
Finland om den finska minoritetens situation i Sverige. Från svensk
sida har politikerna fromt knäppt sina händer och talat liberalt om
den svenska statens omtanke om de invandrande och Sverige som
mångnationellt samhälle. Men det är ett uttryck för diskriminering
och nationellt förtryck att tala om den finskspråkiga minoriteten i
Sverige som en bland andra invandrargrupper i ett mångkulturellt
land.
En finne är ingen invandrare! Historiskt sett var det svenska riket
en tvåspråkig stat med en tredje och förtryckt nationell minoritet.
Innan 1808 års krig existerade varken Sverige eller Finland som
stater. (Alltså rörde det sig inte om ett slags Finlands union med
ett dominerande Sverige som unionen mellan Norge och Sverige
1814—1905.) Språken i denna tvåspråkiga stat var inte likvärdiga,
svenskan var det ranghögre språket av de två. Över dem bägge
fanns dock en överhet, en adel och ett borgerskap som periodvis
blott talade tyska eller franska sinsemellan. Dock var såväl finska
som svenska riksspråk.
Det var först efter det att dåtidens stormakter gjort upp om att
dela på det svenska riket och Sverige förlorat den finländska
riks-halvan i 1808 års krig till Ryssland som finskan blev ett verkligt
förtryckt minoritetsspråk i Sverige. Samtidigt kunde svenskan
bevara sin ställning i Finland ty överheten talade svenska (och
lärde sig ryska). Den storsvenska politiken mot de finsktalande i
norr var skamlig. Ännu för en generation sedan drevs
försvenskningen med metoder FN förklarat grovt folkrättsstridiga.
Skamligheten fortsattes också av socialdemokratiska regeringar. Först när
det kom finsktalande från Finland med den självständiga finska
statens makt i ryggen tvangs de svenska chauvinisterna sakta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
