Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser. Vi kan beskriva knarkarkvarter och tomma ölburkar. Vi kan
beskriva sjöar och klipphällar och sommarkroppar. Vi kan beskriva
regn över gator och vinden i tiädkronorna när det drar mot höst. Vi
kan också beskriva hur det är att bada och hur det är att gå upp om
morgonen och vi kan beskriva kontorslandskap och verkstäder och
nog också vad som sägs på futten när det regnar och kaffet hälls
upp. Men sedan när vi skall skildra Sverige som samhälle och social
verklighet då förlorar vi orden. De finns inte längre. Då återstår
bara ledarskribenternas, politikernas och de anpassande
samhälls-forskarnas frasrester och ordsmulor.
Det finns därför nästan inga romaner inifrån det svenska
styrsystemet. Det finns inga skådespel som låter Sverige synas däruppe.
Om adertonhundratalet kan man läsa i volym efter volym,
hyllmeter efter hyllmeter. Om nutidens Sverige fmns ingenting. Där gapar
hyllorna tomma som samhället självt.
Tag de höga statliga ämbetsmännens värld till exempel. Visst
kan man läsa kvirr. Visst fmns ord om ogina byråkrater. Men inte
om de högre ämbetsmännens liv. Gå in och se deras korridorer. Nu
finns där överblivet folk som inte utfört ens pärmbärarsyssla på ett
decennium. Det var längesedan de förlorade arbetsbord. De är
odugliga. Men de behåller sin lön så länge de kommer om
morgonen och går om eftermiddagen. Några har ordnat lotterier. Driver
från rum till rum med sina lotter. Andra samråder. Ytterligare
andra markerar fackliga uppdrag. Andra sköter kaffeapparaten. De
samlas som statlig drivved i rökrummen. Folkhemmets finare
akademiskt slipade strandgods. Så tillbringar de sin tid på jorden.
Eller ta kulturvärlden. Varför inte Riksutställningar. Där hade
man medbestämmande månader igenom om färgen på väggarna.
Stora strider. Djupa intriger. Och höga löner. Sedan gjorde man
barn och tog pappaledigt för att vara sig själva och förverkliga sin
mjuka nya mansroll.
Ak tåg. Gå genom förstaklassvagnarna. Se dem där de sitter
ensamma en och en i sina kupéer. De höga lönegraderna har ju egen
kupé. De behöver det för sitt tunga tankearbetes skull. De som
tillhörde 1968 års generation visar det med långt hår och
islands-tröja. Kårhusockupationen försörjer än de sina.
Visst finns det ord till att beskriva den svenska byråkratin. Det
blir dock bara på ytan. Som att skriva från verkligheten längre ner.
Den i kvartarna. Så här låter det i de höga korridorerna ungefär:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
