Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny-liberal, marknadsekonomisk eller vad som helst!) väg ut ur
denna det kapitalistiska systemets stora kris. Ingen! Därför tvingas
den härskande parasitära klassen till alltmer öppen diktatur.
I statsbourgeoisiens Polen tvingades den härskande klassen
införa undantagstillstånd och instifta en öppen militärdiktatur på
tvärs av hela sin officiella ideologi för att bevara sin parasitism. I
Sverige bör det kunna skötas inom ramen för existerande lagar.
Jag har det senaste decenniet och mer varit rätt övertygad om att
det oundvikligen går i denna riktning.
Oundvikligen! Ty den motkraft som skulle kunna formera sig
politiskt och vända utvecklingen genom en medvetet förd
klasskamp existerar lika litet nu i Sverige som på
adertonhundrafemtio-talet i England. Klasskampen existerar. Men den förs i blindo. Det
högsta politiska medvetandet blir ett trade-unionistiskt medvetande
och det för åter och åter arbetarklassen och det arbetande folket till
nederlag.
Det finns samtidigt ett visst medvetande om de verkliga
problemen på vissa håll inom LO (särskilt då inom Metall), det existerar
individer och grupperingar inom olika organisationer (SSU, vpk,
Skp och till och med bland olika splittergrupper och även
trotskis-tiska strömningar) men organisationerna är förlamade av
opportunism och inpassade i det härskande systemet.
Vad då göra?
Ja, i varje fall inte ge upp, acceptera, bli själfull och själsfin och
hjälpa parasiterna skaka hand med varandra! Utan:
Dels arbeta så brett som möjligt till försvar för den formella
borgerliga demokratin och de borgerliga mänskliga rättigheterna
(en i detta läge revolutionär hållning) mot samhällets fascistisering.
Dels bygga ut bredast möjliga anti-imperialistiska samarbete till
försvar för nationell oavhängighet och mot supermakternas
hegemonisträvanden och verkliga krigsförberedelser under
fredsrörelsemask.
Här i tidskrifter som Folket i Bild/Kulturfront menar jag att vi
kan arbeta så.
Men jag vägrar att upphöra med att skriva och tala i enlighet med
min övertygelse bara för att jag vill samverka på bredast möjliga
plattform. Likaväl som jag inte inom FiB/K eller på annat håll
hindrar andra från att ge fritt uttryck åt sina religiösa och politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
