Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare. Men bara om det efter prövning står helt klart att du eller
någon som står dig nära inte blir lidande.”
Överdirektören — om det nu är han eller Johansson eller någon i
hierarkien mer underlydande som i tjänsten och på
ämbetsmannauppdrag formulerat de medvetet vilseledande och halkiga
meningarna vet jag inte — hävdar med dem som belägg att det är
obegripligt att folk inte förstått att de sekretessbelagda uppgifterna lämnas
ut. Det är så dumt så inte ens en överdirektör kan tro på det utanför
sitt ämbetsrum. Om överdirektör Fastboms älskade (om vars
sinnevärldsliga existens jag ingenting vet men jag förutsätter att också
överdirektörer har känsloliv) om sina privata förehavanden utanför
den fastbomska gemenskapen skulle uttrycka sig på motsvarande
sätt skulle människan Fastbom drabbas av djupa tvivel och lida
svåra kval. Ty endast i tjänsterum och i tjänsten kan utsagor
formuleras på sådant sätt som i Statistiska centralbyråns
information.
Sannerligen, när Fastbom skriver då kan envar se vad pigan haft
för sig i porten!
Det är bara 80 000 medborgare som vägrat lämna uppgifter till
FoB-85. De andra har fyllt i. Många har gjort det för att
ämbetsmännen hotat med kronofogden. Andra har gjort det för att plikten
sitter dem i ryggmärgen och de alltid gör vad ämbetsmännen kräver
så som fröknarna på dagis och lärarna i skolan lärt dem. De flesta
har dock gjort det troskyldigt för att de trodde att orden i ämbetet
hade använts så som vanliga hederliga människor använder sina
ord.
Men orden var ämbetsmannaord. De kunde töjas och tänjas som
lidbomska lagar. Av det tillsynes obetydliga lilla hål som öppnats i
sekretesslagen var en port stor nog att köra hela tågsätt med data.
Johansson eller Fastbom eller vem det nu var som fifllat med orden
för att i tjänsten och för sin lön, sina traktamenten och sin karriär
lura medborgarna skrev så som deras äldre ämbetsbröder, när så
ansågs lämpligt av de överordnade, skrev under kriget när det
gällde att lura folket att tro att ämbetsmän i den svenska
statsapparaten inte gick Gestapos ärenden.
Vad kan folk denna gång lära av alla dessa olika avslöjanden om
olika registreringar och hur ämbetsmännen och de statslämpliga
forskarna använder uppgifter om oss och skyfflar dem fram och åter
mellan sina register? Ja, inte någon ny kunskap. Men en bekräftelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
