Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt maktutövande. Då vek sig statsminister och överordnade.
Dagen efter kunde kvällstidningarna berätta om HOLMÉRS
TRIUMF och att KVINNORNA STÖDER HOLMÉR.
Allt detta är väl känt. Det fmns i läggen. Alltså:
Hans Holmér är inte ens general, skrev jag. Men detta uppträde
med figuren i staten som ställer sig ovan lag och bestämmelser — de
kring honom krälande journalisterna, kvinnorna som hyllar den
starke mannen, publicisterna som låter sig örontisslas eller tiger,
parlamentarikerna som inte vet vad de skall ta sig till — det är ett
igenkännbart generalsuppträde. General Boulanger!
Eller franska generaler i Algeriet. Liksom Holmér i Sverige
menade dessa sig representera statens verkliga intressen.
Dock Boulanger brast. Hans nerver gav vika och han sköt sig på
älskarinnans grav. Och de franska generalerna i Algeriet hade inte
en Ingvar Carlsson att möta som statens representant utan en de
Gaulle.
Men ingenting tyder på att Hans Holmér kommer att skjuta sig
av kärlekssorg och Ingvar Carlsson är ingen de Gaulle — även om
Olof Palme kunnat tänkas ha varit det i en motsvarande situation.
Den statskupp vi genomlevat där den verkliga makten efter lång
tids oro i apparaterna med ett skov trängt fram genom den formala
maktens hölje och nu strävar efter att juridiskt formalisera sig är en
utveckling av tyskt slag. Vi lever i en förfallande Weimarrepublik.
Det blir Bayern på tjugotalet; Berlin i skiftet mellan tjugotal och
trettiotal som förestår.
All makt har utgått från folket. Och där sitter Hans Holmér mitt i
rutan med makten i knäet och tittar på oss.
(DN 11/2-87)
Den svenska offentligheten
I Italien liksom i Frankrike, i Norge som i Schweiz undrar man.
Vad pågår i Sverige? Varför tiger de svenska medierna inför svensk
publik om sådana fakta vilka är väl kända för publiken utanför
landets gränser? Får de svenska journalisterna och författarna inte
skriva och tala fritt? Eller vågar de inte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
