Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Encyklopedien var en bokhandelsframgång — 24 000 exemplar
av verket trycktes före 1789, därav spreds åtminstone 11 500 i
Frankrike — och denna framgång var inte begränsad till kungar och
högadel som smickrade sig med ny kultur. Det var den nya klassen
som tog Encyklopedien till sig och den blev därmed intellektuellt
bestämmande och riktningsgivande. I efterhand är det dock lätt att
se dess kritiska funktion förstorad. Allt jag hittills sagt pekar in mot
dess ideologiskt kritiska uppgift. Den utsattesju för
censuringripanden och kritik från kyrkligt och konservativt håll.
Men den var för sin tids läsare i första hand just en encyklopedi.
Den var dåtidens Nordisk Familjebok som gav läsaren förklaring på
vad lorgnette var och var provinsen ”Smaland” befann sig i
konungariket Sverige. Men den redogjorde också utförligt för vad
vetenskapen hade att säga om människans urinvägar eller om
parlamentens historia, funktion och funktionärer. Därtill gav den
upplysning om teknik och vetenskap. Diderot återställde därmed
hantverkets plats som teknisk konst — konst alltså av kunna.
Fast beskrivningen av de tekniska processerna var märkligt rena.
Den renheten gör också Encyklopediens planscher så tilltalande i
vår tid. Det visar tvetydigheten i vår syn ty delvis beror denna
renhet på att det är en överdrift (en förnuftsfrom liten lögn, kunde
man säga) att hävda att Diderot själv gick i lära i verkstäderna, han
läste sig i de flesta fall till sina kunskaper. Därför var också vissa av
de beskrivna processerna föråldrade och ur bruk redan när
Encyklopedien trycktes. Dess teknik förblev därför bakåtblickande. Men
för att förstå den vidare innebörden av denna renhet i beskrivning
och planscher bör man ta ett språng hundrafemtio år fram i tiden
från Encyklopedien. Till de instruktionsböcker Frank Hornby —
Meccano-systemets skapare — utformade under tjugotalet för sina
bygglådor. De var en viktig del i det ideologiska formaterandet av
den tidens borgerliga ungdom. (Pojkar mest dock.) De visar också
de denna renhet och denna ogrumlade kärlek till mekaniken. Och i
båda fallen saknas samhället. Ingenjörskonsten befriar utan
motsättningar.
Men Encyklopedien formas inför den tekniska revolution som
också skapade den moderna arbetarklassen och Meccanosystemet
skapades åt borgarklassens barn i en period då denna arbetarklass
redan sedan länge befann sig i hård klasskamp. Renheten är inte
samma renhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
