Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit när hon kommit i klimakteriet och börjat närma sig de femtio.
Börjat bli käring. Henne gav de inte novalucol, henne gav de albyl.
Så här var det: För tretton, fjorton år sedan började Gun fa otäck
huvudvärk ibland och blev dålig. Så dålig att Rune Hassner och jag
körde henne till läkarcentralen i Strängnäs. Dit tog vi henne ett par
gånger. Där tittade doktorn i papperen och såg att hon var fyrtiosju
år.
— Kvinnor blir sådana i er ålder, sade han. Tag en albyl, det
brukar hjälpa.
Nästa gång sade han likadant. Hon ville berätta om sin gamla
tuberkulos men han hade inte tid. Han var fullt upptagen med de
unga och sunda patienterna som var nyttiga i arbetslivet och
trevliga att se på också om de var fertila kvinnor och kunde användas
till sådant.
Men Gun överlevde ty vi kom till Kina igen mot slutet av
Kulturrevolutionen då sjukvården enligt Mao skulle tjäna folket.
När hon blev dålig tog barfotaläkaren omedelbart blodtrycket. Det
gjorde barfotaläkare alltid. Det var rutin. Vilket det inte längre är i
Sverige när det gäller käringar. Blodtrycket var alldeles för högt.
Farligt högt och det var det som gjort att Gun fick huvudvärk och
blev så dålig. Och barfotaläkaren gjorde som barfotaläkare skulle
göra och skickade henne vidare till kliniken i staden där doktorn
frågade ut Gun också om tuberkulosen och lyssnade på henne och
skickade henne vidare till ett sanatorium. Sedan låg hon där ett
halvår.
Egentligen var det som drabbat henne ganska vanligt. De gamla
sammanväxningarna i båda lungorna innebar att lungfunktionen
sakta avtog med åldern. Då kontrollerna av sparsamhetsskäl
upphört i Sverige uppmärksammades detta inte. Hjärtat tvangs arbeta
mer. Blodtrycket började stiga. Ingen kontrollerade blodtrycket när
hon kom till Strängnäs och klagade och 1976 hade processen nått
det stadium då hjärtat blivit överbelastat. Hade hon fortsatt att gå
till doktorn i Strängnäs hade hon varit död inom kort. Nu kunde
man fa henne återställd utan större svårighet och utan särskilda
apparater eller dyra mediciner. Fallet var, som barfotaläktaren
sade, inte ovanligt och hade hon kommit till honom något år
tidigare som folk skall göra när de känner sig dåliga hade hon alls
inte behövt sjukhusvård.
I Guns fall, som i Esters, som i många andras, är lidandet och —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
