Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tidigare porton delarna och de sju onumrerade volymerna
utanför serien återfinns i 14! (Kulturfront 1987).
Jag har skrivit det förr, men det kan behöva upprepas: Det
finns skribenter - diktare, författare - som klyver sig i sitt
arbete. De skriver på riktigt och de brödskriver. Ungefar som
de flickor vilka är fina på Östermalm men fnaskar på
Shera-ton. Men jag håller mig till traditionen. Jag gav mig ett
uppdrag när jag var sjutton och utför i detta ett och samma
målinriktade arbete vid tangentbordet oavsett hur jag än
först ger ut - eller icke ger ut - orden. Det finns en
grundläggande livsenhet i arbetet. Självklart ändrar jag åsikt om en
värld i ständig förändring (där allt flyter blir förändring det
enda bestående); men jag gör det på ett för det förnuftiga
resonerandet åtkomligt sätt.
Och visst brödskriver jag. Som Defoe och Diderot, som
Balzac och Strindberg. Hur skulle jag annars försörja mig?
Få husmanskost och kanske brännvin från socialvården?
Häcka i Kulturrådets korridorer? Hoppas på utdelning från
Akademiens reptilfonder?
Men det är inte bara för att försörja mig. Jag vill inte
riskera bli fin. Jag vill inte vara en av de litterära.
Brödskrivandet är också bra för karaktären; självkänslan.
Man skall inte ge efter när lättjan sätter åt. Det är rätt att
sitta vid tastaturen och knappa till långt in på nätterna även
under ett gallstensanfall, även med brutna nyckelben. Man
skall ta sig rätten att vara glad i sin kropp och stolt över sitt
arbete och därför vårda sin förmåga. Inte ge efter! Inte bli
acceptabelt oförmögen; en skönt sjuk själ; en konstnär, en
jo rf at t ar é.
Det nedlåtande pratet om brödskrivare och om den
ali-mentära litteraturen var en gång aristokratiskt men har nu i
ett annat samhälle, ett senkapitalistiskt, blivit
akademiskt-byråkratiskt.
Detta är ett urval, skrev jag. Jag har dessa år deltagit i
många debatter som inte tagits med. Diskussionen om
Nor-dahl Grieg till exempel. Den passade inte här. Den var
huvudsakligen en debatt om Moskva-processernas tvetydig-
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
