Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett program av år 1948 - 1948: I Konsten under det borgerliga förfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begynnande upplösning av Balzac.
Det borgerliga samhälle som redan var på väg mot
undergången, som söndersprängdes av sina inbördes oförsonliga
motsättningar och förlorade sig i petitessernas och
små-mordens detaljraseri fick sin skildrare i Zola.
Jämsides med den alltmer tilltagande oredan, det alltmer
svåröverskådliga, det alltmer gungflysjunkande i samhället
frättes den konstnärliga helhetsformen sönder. Först hopades
intrycken på varandra till synes osovrade. Sedan gjordes
oredan till självändamål, symbolik; egenmäktigt förstörd stil:
Proust, Joyce!
Förfallet inom den härskande klassen tilltar och Gide
förenar hållningslöshet med blint famlande. Fromlande
lycksökare och jäktade provryttare trängs med varandra i
förlagskatalogerna och annonsspalterna.
Det har dragits gräns mellan underhållning och litteratur.
Litteraturen blir pegasryttarnas blåa och subjektiva rymder.
Underhållningen blir massfabrikation, dess standard
sjunker. Underhållningen blir propaganda för det bestående.
Underhållningen övertar religionens uppgift — att hålla
packet snällt och fromt drömmande.
Inom den avbildande konsten följde utvecklingen i stort
samma mönster. Integration, söndersprängning, upplösning
av former, färger, tankar, teknik, till dess att den tog språnget
från Balzacs okända mästerverk till den enfärgade duken.
Inom arkitekturen skapade bourgeoisien en ny stil.
Maskinhallarnas, järnkonstruktionernas,
fabriksbyggnadernas. Men när konsekvenserna av denna nya stil skall dras då
är det borgerliga samhället redan i upplösning. Le Corbusier
förmår då blott nå till en ofunktionell funktionalism rest på
en grund av idealism och Fart pour 1’art.
Det är ofrånkomligt att ett samhälle i upplösning drar med
sig konsten, kulturen i sin undergång. Det är också
ofrånkomligt att ett samhälle i upplösning skapar skräck, injagar
fasor (efter oss syndafloden), dimmar igen horisonterna och
lämnar människorna rädda. Rädda för "pöbeln", rädda för
atombomben, rädda för att fa sina livsmallar ändrade.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
