Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett program av år 1948 - 1948: III För en ny sensualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är icke ärligt att framställa i symbolisk form det man
är alltför försiktig, alltså alltför anpassad, skolad,
samhällstillvänd, att våga uttrycka klart.
Det är reaktionärt att så mörkmåla sexualiteten att
skildringen ger ett intryck av att livets stora och sjungande drifter,
det som ger oss liv, det som växer sig starkt inom oss, det som
vi med vidgade näsborrar vädrar efter i de tunga
sensommarnätterna vore något sjukt, skuldbelastat och till bordellerna
hänvisat. Romantiskt ljug. Som om fnasken kunde vara
sexualitet!
Det är reaktionärt att så viljelöst slappt traska i katekesens
spår.
Sexualiteten är heller inte en individens lilla privata
känsla. Den är inte inkörsporten till ett himmelrike med
tullbommar eller en kolonistuga omgiven av skyltar:
"Privatområde".
Sexualiteten är gemenskapens, den är formad och
uppvuxen i gemenskap. Men den är snedvriden, förtryckt och
ordrätt perverterad av samma krafter som de vilka håller
människan tillbaka i hennes utveckling och samhälleligt
förlamad.
Endast den verkligt sociala konsten kan därför vara
sinnlig. Endast ur helhetens, samhällelighetens och de sociala
rörelsernas perspektiv kan sinnligheten skildras verkligt.
En starkt ärlig och medveten sinnlighet, fylld av livets och
växandets patos, skapad i glädje och medvetenhet är den
enda möjligheten för en konstnär att inte förlora sig i det
abstraktas sterilitet eller det förljugnas fascism. Endast den
kan skapa konst som förmår vara personlig, som inte i skev
misstro mot den egna kroppen grämer sig över andras
njutningar.
För att en konstnär i denna vår tid skall kunna arbeta och
skapa fordras det:
Att han är medveten om sin tid och dess ålder. Sin miljö
och dess framtid.
Att han arbetar med en ärlighet som inte är begränsad av
jaget.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
