Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett resonemang kring skrivandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar. Det är därför engelskläraren med resonemangen kring
språksystem och den amerikanska familjen med resonemang
kring ätandeceremonier och liknande stycken där tar så stor
plats. Min avsikt är att medvetandegöra läsaren. Men det
gör jag inte genom att resonera abstrakt så som jag gör just
nu. Det är - som ni märker - inte någon särskilt effektiv
metod.
Det funnes flera sätt att söka utföra uppgiften. Jag valde
medvetet ett arbetssätt som var den direkta motsatsen till det
Brecht använde. Läsaren skulle försättas i huvudpersonens
situation och därmed känslomässigt uppleva sig fram till
medvetande. Det gällde att hos läsaren återväcka upplevelser
så som när han/hon känner en doft, ser en gest och plötsligt
får upp ett helt minnessjok med färg och kontur ur
barndomen — och för första gång ser det. För att nå detta var jag
naturligtvis tvungen utnyttja egna känslor. Men på ett
medvetet och styrt sätt. Det är läsaren som skall känna; inte jag.
Mina känslor behövs för arbetet men om de vore arbetets
mening och mål då skulle det räcka med några av de för
andra helt obegripliga texter och ordbilder som kan ge mig
intensiva upplevelser när jag sitter om kvällarna och leker
med tangentbordet och ser orden byggas upp på skärmen.
Skrivandet är ett arbete och inte ett självförverkligande.
I princip kan det tyckas som om jag lyckats; många läsare
har kunnat identifiera sig. Böckerna har blivit omtyckta och
lästa. Trots de olika märkliga manövrerna på bibliotek och
Sveriges Radio och kring förlag så har böckerna lyckats nå ut
till en bred publik. Men jag är bara halvvägs i berättelsen.
Nu finns huvudpersonen i New York våren 1939. Ännu syns
skeendet och systemen genom elvaåringens erfarenheter. Om
jag verkligen kommer att lyckas med uppgiften kan jag se
först efter ytterligare tvåhundrafemtio, tvåhundrasjuttiofem
sidor när perspektivet någon gång hösten 1942 skall till att
vridas upp och krängas ut som i M. C. Eschers Bildgalleri.
Därefter blir personen då en figur i hörnet och den stora
verkligheten tar över; perspektivbyte och kvalitativt språng.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
