Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synsätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skön och vital form visa hur fascismen gör upp med
demokrater. Prampolini ställde effektfullt hjältarnas svarta skjortor
mot de fladdrande röda lågorna ur socialisttidningens lokaler
och de svarta stövlarna trampar ner de slagna
socialistbusarnas trasiga röda fanor. Terrorn och den öppna
brutaliteten blir skönt expressiv och estetisk.
Utställningen år 1932, den stora hyllningen till fascismens
första decennium Mostra della Rivoluzione Fascista var långt
modärnare än någon utställning i Stockholm, Paris eller
Moskva. Men estetiskt modärn inom samma modernism.
Fascismens fotomontage är estetiskt mer utvecklade än
Heartfields.
Det är heller inte så att konstnärerna missbrukades. De
stod villigt till tjänst. Det var ju för det de betalades. Hur
kunde de annars nå berömmelse och världsrykte och få
framgång? Titta ett ögonblick på bifogade upprop ur Dinamo
futurista 1933 trippelnumret 3-4—5 till Umberto Boccionis
ära. Boccioni var en av futurismens pionjärer men han avled
1916. Vilka är det dock som sjutton år därefter, i den
fascistiska erans år XI, satt sig i hederskommittén under Benito
Mussolinis beskydd?
Läs namnen! Vem tvingade dem? Vem betalade dem?
Vilken var äran och hedern i den kommittén?
Det är alltså viktigt att inte låta lura sig. I stora sociala
konflikter har konsten och formen faktiskt vanligtvis tjänat de
mörkaste krafterna.
De flesta konstverk i ett klassamhälle företräder inte
revolutionära utan reaktionära ideologier ty konst är till sin natur
varken progressiv eller reaktionär men konstnären måste
försörja sig. De härskande betalar bäst. Esteticismen blir
därför barbarisk och Mao Zedong har rätt. I alla tider och för
alla klasser blir det politiska innehållet i konsten det ytterst
avgörande.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
