Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropå Strindbergs kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står en doft av drängstuga om Strindberg. Därför är han,
men inte Heidenstam med Karoliner och Medborgarsång
och allt, nu läst.
Strindberg funderade över faderskap. Vem som var far till
hans barn. Jag förstår inte att det anses konstigt. Jag råkar
genom min uppväxt veta ganska mycket om vem som
egentligen är far till vem i den politiska och kulturella miljön
generationerna från sekelskiftet och framåt. För någon vecka
sedan talade jag om detta med en kvinna som vuxit upp i den
traditionella överklassen. Hon kände vem som egentligen var
far till vem i den gruppen. Sådant tillhör de offentliga
hemligheterna i ett litet land som Sverige.
Jag vet också en del om vem som är far till vems barn i min
egen generation. För trettio år sedan blev jag ovän med en av
mina bästa vänner för att han beklagade sig över att bli dömd
som far till ett barn han visste att en annan egentligen var far
till. Det var kvinnans lömska hämnd för att han brutit med
henne. Men jag tyckte inte synd om honom. Det spelade ju
ingen roll. Jag visste att han tidigare ställt till det så att en
annan karl bar försörjningsbördan för hans barn.
— Det jämnar ut sig i längden, sade jag, vem som betalar
och vem som kallas far spelar ingen roll. Faderskap är en
social roll och inte en biologisk befruktning.
Men han blev arg och umgänget avtog.
Fast det är så - och det vet alla - att varje ordentlig
blodgruppskontroll visar att vart tionde barn i Sverige inte
kan ha sin far till far. Alltså är osäkerheten i verkligheten än
större. Biologisk far och social far kan ju råka ha samma
blodgrupp. Alla stamtavlor och alla släktträd är biologiskt
nonsens. Det är bara kvinnolinjen som någorlunda (fast det
tricksas också där och bytingar förekommer utanför sagor)
kan antas ha ett sanningsvärde. I den svenska riksdag som
nyss beslutade om inseminationsbarns rätt att få veta från
vem spermatozon kom satt ett femtiotal män och kvinnor
vars hela självtillit skulle ramla sönder om samma regel gällt
dem och staten med omsorgsfullas prover klargjort för dem
vem som var deras far.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
