Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till ett modernt åttiotal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haussade renässans som skulle avskaffa denna modernitet är
stendöd. Texter som Renässans och den hoptråcklade Pepitas
bröllop läses knappt ens av doktorander under det att det som
skulle avskaffas i denna Levertins och Heidenstams renässans
som Svenska folket, Tjänstekvinnans son eller Bland franska bönder
far ständigt ny masspublik och påverkar dagens skrivande
och den nya litteraturen. Och tar även - som Svenska folket
-direkt del i den aktuella historievetenskapliga debatten.
Den några årtionden senare modernismen i konsten och
litteraturen lever skenliv, långvårdas med akademiskt dropp.
Två monarker har hunnit gå i graven sedan modernismen
började hjälpa kungen skaka hand och det var min mer än
femtio år döde farfars generation som i sin ungdom upplevde
den modernismen som modern. Det hundra år gamla
åttiotalet är dock fortfarande friskt.
Det här låter som ett hyllningstal till de stora liken. Man
höjer glaset vid bordet och ser mot femtioåringen eller man
lyfter blicken efter det man lagt sin blomma på kistan och ser
ut över de svartklädda och så öppnar man munnen och
släpper ut orden:
— Käre August, käre Ernst. . .
Ja, alla liktal är inte lögn. Sverige har inte haft särskilt
många författare och konstnärer av något värde och därför är
det rimligt att hylla August Strindberg och Ernst Josephson.
Men det är inte till de döda jag talar ty om vi ser närmare
på Carl Larssons bild blir det moderna åttiotalet modernt för
oss på mer tvetydigt sätt. Vad talade de om där vid bordet?
Och hur gick det sedan?
Det var det konstnärliga och litterära uppropet de
förberedde. Opponenternas. Strindbergs. Det som skulle bidra till
att undergräva staten. Nog var både opponenterna och
Strindbergslitteratörerna samhällsfientliga. I det hade Oskar
II rätt. Och så har vi sedan dess i den åldern alla suttit
diskuterande. Åtminstone ända fram i femtiotalet gjorde vi
det också i samma slags kollektiv på samma sorts
lands-bygdskrogar i Frankrike och Spanien. Unga konstnärer och
författare som höll sig flytande på små honorar och tillfälliga
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
