Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åt helvete med den sköna litteraturen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge denna objektiva skildring. Just exaktheten i skildringen av
det givna ögonblicket blir till vrångbild. Det är ett klassiskt
misstag. Zolas stora romaner störs av författarens övertro på
sin vetenskaplighet.
Tjugotalets dokumentarism blir subjektiv och förytligad
just genom ansträngningen att vara dokumentär. Sergej
Tretjakov var den mest representative av tjugotalets
"fakto-grafer". Både som teoretiker och praktiker. Men hans
"biobiografi" om en kinesisk student, "Den Schi-chua" från 1930
var ingen bio-biografi eller faktografi; den är en läsbar och
lite romantisk roman. De två samlingar skisser om kampen
för kollektivjordbruken som Tretjakov publicerat i Moskva
1931 och som samma år kom ut på tyska under titeln
Fältherrar, ansågs programmatisk faktografi. Men också den
samlingen är god prosaberättelse i reportageform blott något
störd av författarens teoretiska ambitioner.
När Ernst Ottwald år 1931 gav ut Ty de veta vad de gör. En
tysk justitieroman hävdade han att berättelsen var bevisligen
sann och alltså dokumentär i objektiv mening. Men den är en
typisk tysk vänsterroman från sin tid. Som sådan läsvärd.
Den är dock icke dokument.
Georg Lukåcs använde sig av Tretjakovs och Ottwalds
teoretiska misstag och överdrivna deklarationer för att
komma åt dem. Han fruktade den starka och revolutionära
berät-tartradition både Tretjakov och Ottwald trots allt verkade
inom. Vid den tidpunkten förde Georg Lukåcs också ett i
marxistiska fraser förklätt akademiskt fälttåg mot de dåtida
ansatserna till en tysk proletärlitteratur. Hade vi haft en
Georg Lukäcs i Sverige då hade varken Ivar Lo-Johansson
eller de andra proletärförfattarna utan akademiska examina
lått fortsätta; kanske de inte ens fått överleva. I
Sovjetunionen var Georg Lukäcs litterär skarprättare i den nya
akademismens tjänst; Ottwald och Tretjakov föll sedan offer också
for verklighetens skarprättare.
Det naturalistiska misstaget har stört olika litterära verk
från Zola till Sara Lidman (Gruva) men det är en störning
inom folkets kultur; det är inte ett ställningstagande mot
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
