Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proletärförfattaren Ivar Lo-Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proletärförfattaren
Ivar Lo-Johansson
Ivar Lo-Johansson är en stor svensk författare. En mycket
stor. Han är proletärförfattare. Så står det i
uppslagsböckerna. Så lär barnen i de skolor där det finns någon
undervisning i svensk litteratur. Det är också helt sant. Visst är Ivar
Lo-Johansson unik. Han är också egensinnig men samtidigt
en bland en hel grupp individualistiska svenska
proletärförfattare som tillsammans utgjort huvudfåran i den svenska
prosan detta senaste halvsekel och som alla haft det
gemensamt att de varit folk - peuple, som det heter på franska - och
inte kommit från akademierna och universiteten och de
litterära matlagen.
Jag vet inte om svenska läsare förstår hur märkligt detta är
och vad det säger om både Ivar Lo-Johansson och om
Sverige.
I Frankrike finns socialistiska romaner om besvikna
intellektuella. Men det fanns också socialistiska romaner om
proletärer i kamp. Fast även arbetarromanerna var skrivna av
akademiker. Borgerliga intellektuella som bytt
klasståndpunkt, som gått till folket och tagit ställning. Det är inget ont
i det. Själv är jag ingen proletärförfattare även om jag menar
att det jag skriver skriver jag partiskt och socialistiskt.
Fast när vinden vände som den gjorde med den växande
världskrisen i början av sjuttiotalet då vände också de flesta
nyss så revolutionära akademikerna. De fick själ och bytte
paradigm som de kallade det. I Frankrike tog den
akademiska arbetarlitteraturen slut just i det ögonblick arbetarklassen
drabbades av arbetslöshet och de (sinsemellan oeniga)
fackliga organisationerna led nederlag inför arbetsköparnas
offensiv och författarna behövts.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
